Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
inför den anständiga, skrämmande och försåtliga tyst-
naden, den ogenomträngliga tystnaden bakom miltal av
husväggar, som dolde passioner, elände och brottsliga
ankar. Naturligtvis var han ej den ende mannen, hans
var ej det enda huset... och det visste likväl ingen —
anade ingen. Men han visste. Med osviklig säkerhet
visste han det, som ej kunde döljas av de anständiga,
lysta väggarna, av de slutna dörrarna, av de neddragna
gardinerna. Han var utom sig i uppgiven sinnesrörelse,
som om han skulle blivit invigd i en dödlig hemlighet —
hemligheten om en olycka som hotade mänskligheten —
som hotade själva livets helgd och frid.
Han uppfångade sin bild i en av speglarna. Det ver-
kade lugnande. Hans ångest hade varit så stark, att han
nästan väntade att få se ett förvridet, vilt ansikte, och
han var angenämt överraskad av att möta ingenting dy-
likt. Hans utseende skulle i alla händelser icke förråda
hans hemliga sorg. Han betraktade noga sig själv. Hans
benkläder voro uppvikta, hans skor litet smutsiga, men
eljes såg han ungefär ut som vanligt. Endast hans hår
var litet tillrufsat. Och detta talade så tydligt om sinnes-
rörelser, att han skyndsamt gick fram till bordet och bör-
jade använda sina borstar, ängslig att så snart som möj-
ligt utplåna de förrädiska spåren. Han borstade sig om-
sorgsfullt, och betraktade effekten därav — och ett an-
nat ansikte, en smula blekt och mera stramt än det
kanske var Öönskligt, blickade tillbaka mot honom ur
spegeln. Han lade missnöjd ned borstarna. Han tog
upp dem igen, och borstade och borstade mekaniskt —
och glömde alldeles sig själv i sin sysselsättning. Hans
tankars tumult slutade i en flod av reflexioner, på samma
sätt som efter ett vulkanutbrott en nästan omärkligt
framkrypande ström av lava lägger sig över ett upprört
land och utan förbarmande utplånar varje landmärke,
som skonats av jordbävningen. Det är ett förstörande,
men jämförelsevis fredligt fenomen. Alvan Hervey kände
sig nästan lugnad av sina tankars betänksamma fart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
