Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
ögonblick att han skulle svimma. Hur absurt! Sådant
måste man genomleva! En röst talade. Han kunde ej
uppfånga orden. Så talade rösten ånyo, och steg hördes
i den första trappavsatsen. Fördömt! Skulle han komma
att höra den rösten och de fotstegen närhelst någon ta-
lade eller rörde sig. Han tänkte: >»Det är ju som att
vara förföljd av ett spöke — det kommer väl att fortgå
en vecka minst, tänker jag. Tills jag hunnit glömma.
Glömma! Glömmal!» Någon kom uppför den andra
trappavsatsen. Var det tjänarinnan? Han lyssnade. Och
som om någon från långt håll skulle tillropat honom en
otrolig och skrämmande nyhet, tjöt han ut: »Vad för
slag? Vad nu?» med en så fientlig röst, att den förvå-
nade honom själv. Stegen stannade utanför dörren. Han
stod med munnen öppen, tyst och förvirrad, som om han
varit mitt inne i en katastrof. Dörrlåset rasslade sakta.
Han tyckte, att väggarna ramlade sönder, att möblerna
gungade, att taket lutade besynnerligt åt en sida och ett
stort klädskåp höll på att stjälpa omkull. Han grep tag
i någonting. Det var en stolkarm. Så att han hade rag-
lat emot en stol! Åh! Anfäkta! Han tog ett stadigt
grepp i karmen.
Den brandgula fjäriln mellan bronsdrakens käkar
flammade till med ett sken, som plötsligt spred sig ut
över rummet med så omild och bländande våldsamhet,
att det var svårt för honom att tydligt urskilja gestalten
av hans hustru, som stod upprätt med ryggen mot den
stängda dörren. Han betraktade henne. Han kunde ej
se om hon andades. Det skarpa ljusskenet göt sig över
henne. Han såg med häpnad hur väl hon bibehöll sin
fattning i den bländande belysning, som i hans ögon om-
svepte henne som en het och förtärande ånga. Han skulle
ej blivit förvånad om hon försvunnit däri lika hastigt
som hon framträtt. Han stirrade och lyssnade, lyssnade
efter något ljud — men tystnaden omkring honom var
så absolut, som om han med ens skulle blivit både döv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
