- Project Runeberg -  Fredlösa historier /
156

(1924) [MARC] [MARC] Author: Joseph Conrad Translator: Karin Hirn With: Yrjö Hirn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

och skumögd. Sedan återfick han sin hörsel, övernatur-
ligt skärpt. Han hörde en regnskur smattra mot fönster-
rutorna bakom de neddragna persiennerna, och djupt
nerifrån, ur skvärens konstgjorda svalg, hörde han hju-
lens dövande rullning och hästarnas tramp. Han hörde
också ett tydligt stönande — inne i rummet — tätt invid
hans öra.

Han tänkte med oro: »Jag måste själv ha åstadkommit
det ljudet», och i samma ögonblick lämnade kvinnan
dörren, gick lugnt fram över golvet och slog sig ned i en
stol. Han kände de stegen. Det var intet tvivel därom.
Hon hade kommit tillbaka! Och han höll på att säga:
» Naturligtvis!» — så starkt var hans plötsliga intryck av
hennes karaktärs och hennes väsens orubblighet. Ingen-
ting kunde förstöra henne, ingenting — utom hans egen
undergång — kunde avlägsna henne. Hon var för ho-
nom inkarnationen av alla de korta ögonblick, vilka en
man unnar sig för dyrbara drömmar, som förkroppsliga
de mest omhuldade och de mest gagneliga av hans illu-
sioner. Han blickade på henne med en inre bävan. Hon
var hemlighetsfull, mystisk, full av dunkel mening — lik
en symbol. Framåtlutad betraktade han henne, som om
han nu hos henne skulle upptäckt egenskaper, dem han
aldrig sett förut. Utan att själv märka det, tog han ett
steg fram mot henne — sedan ett till. Han såg hennes
arm göra en stor, avvärjande åtbörd — och han stan-
nade. Hon hade lyft upp sitt flor. Det var som om ett
visir hade fällts ner. |

Förtrolliningen var bruten. Det var som om det ovän-
tade bullret vid en explosion skulle ha väckt honom ur
ett medvetslöst tillstånd. Ja, den känsla han erfor var
kanske ännu mera distinkt och ingripande. Det var som
om hon just i samma ögonblick skulle inträtt i rummet
efter att ha hemkommit från en lång resa. Han kände
att en viktig del av hans själv plötsligt återvänt från en
dyster och sorgfull trakt, från hemvistet för obeslöjade
hjärtan, Han vaknade upp till ett förakt, inför vars oänd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 14 15:27:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fredlosa/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free