Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
lighet han själv häpnade, till en komiskt bitter förvåning,
och till en desillusionerad känsla av trygghet. Han hade
en uppenbarelse om den allt behärskande makten, och
om den andliga fattigdomen i hans egna — och i hennes
— övertygelser. Det föreföll honom att han, så länge
han levde, aldrig mera skulle kunna misstaga sig, ja, att
det var moraliskt omöjligt för honom att begå något fel-
steg. Detta medvetande gjorde honom icke uppblåst; där-
till var han alltför obehagligt berörd av det pris det
kostat honom. Det var en dödskyla i denna de sunda
principernas triumf, — i denna seger, som mödosamt av-
vunnits olyckans mörkaste skuggrike.
Det sista spåret av hans tidigare sinnestillstånd för-
svann på samma sätt som det ögonblickliga och bedräg-
liga skenet av en sönderfallande meteor försvinner mot?
himlens djupa mörker. Nu återstod endast en pinsam,
svagt flämtande tanke, som dog ut nästan lika hastigt
som den framträtt — den, att likväl ingenting, utom hen-
nes närvaro, kunde återkalla honom till sig själv. Han
stirrade på henne. Hon satt med händerna i knät och
blickade nedåt. Han märkte att hennes skor voro gytt-
Jiga och hennes kjol våt och smutsig, som om hon i blind
fruktan skulle jagats hem genom en öken av dy. Han
var både harmsen, häpen och schockerad, men på ett na-
turligt och sunt sätt, så att han genom noggrann självbe-
härskning väl kunde kontrollera dessa ofruktbara käns-
lor. Belysningen i rummet var ej starkare än vanligt,
men likväl tillräcklig för att han med lätthet skulle
kunna iakttaga hennes ansikte. Det uttryckte endast slö
trötthet. Tystnaden omkring dem var knappast störd av
det svaga bullret från den respektabla stadsdel de bodde
uti. Han var mycket lugn. Det var också alldeles lugnt
han tänkte på hur mycket bättre det vore, om ingendera
av dem någonsin skulle tala mer. Hon satt med slutna
läppar och ett drag av matthet i sin förstenat likgiltiga
pose. Men efter en stund lyfte hon upp ögonlocken
och mötte hans strama och frågande blick med ett ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
