Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
tryck, som hade ett skriks hela formlösa vältalighet. Det
genomträngde och upprörde, utan att meddela något. Det
innebar själva essencen av den ångest, som var avklädd
ordens hölje, — orden, vilka man kan skratta åt, bort-
förklara, eller föraktligt sparka åt sidan. Det var ånges-
ten — naken och utan blygsel. — det var oskyld för-
tvivlan, som prisgavs åt all världen i en flyktig, oreser-
verad blick, en blick som innebar en oändlig trötthet
och en avtvingad bekännelses hela spotska uppriktighet
och dystra oblyghet. Alvan Hervey var så slagen av
undran, som om han sett någonting ofattbart, och i det
innersta djupet av sin varelse kände han sig beredd att
utropa: »Jag skulle aldrig ha kunnat tro det!» — men
ett ögonblickligt omslag i hans sårade känslighet häm-
made den halvavslutade tanken. Han var full av våld-
sam indignation mot den kvinna, som kunde betrakta
honom på detta sätt. Hennes blick både sonderade och
botade honom. Den var farlig som ett hädiskt förtroende,
framviskat av en präst i templets vördade helgedom. Den
var upprörande likt några cyniska trösteord, uttalade i
mörkrets hägn — besudlande sorgen, förtärande tanken,
förgiftande hjärtat. Han hade lust att ursinnigt fråga
henne: »Vem tar du mig för? Hur vågar du se på mig
på det sättet?» Han kände sig hjälplös inför hennes blicks
dolda mening, han harmades över den med pinsam och
gagnlös våldsamhet, såsom över en hemlig skymf, vilken
aldrig kan gottgöras. Han skulle önskat krossa henne
med en enda sats. Han var ju utan fel! Den allmänna
meningen var på hans sida. Moralen, människorna, gu-
darna höllo med honom, — lagen, samvetet — hela värl-
den! Och hon hade ingenting utom denna blick. Likväl
kunde han endast säga:
»Hur länge ämnar du stanna här?»
Hennes blick förblev lika stadig, och hennes läppar
slutna. Hans ord hade knappast större effekt än om
de uttalats till en död kvinna, den enda skillnaden var,
att denna andades häftigt. Han var högst missnöjd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
