- Project Runeberg -  Fredlösa historier /
167

(1924) [MARC] [MARC] Author: Joseph Conrad Translator: Karin Hirn With: Yrjö Hirn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

avsmak för hela livet, ett sådant oerhört äckel vid tanken
på de många dagar han redan genomlevat. Han kände
sig trött. Att tänka tycktes honom vara ett arbete som
översteg hans krafter. Han sade:

»Du bedrog mig — nu gör du också honom till narr...
Det är förskräckligt! Hur kunde du. ,.?»

»Jag bedrog mig själv!» utropade hon.

»Åh nonsens!» sade han otåligt.

»Jag är färdig att gå om du önskar det», vidtog hon
hastigt. »Det var min skyldighet att tala om det för dig
— att låta dig veta. Nej! Jag kunde det icke!» utropade
hon, förstulet vridande sina händer.

»Jag är glad över att du ångrade dig innan det var för
sent», sade han slött, medan han betraktade sina skor.
»Det gläder mig... en gnista av bättre känslor», mum-
lade han, som om han talat till sig själv. Efter att en
stund ha suttit i grubbel, lyfte han upp huvudet. »Jag
är glad att se att det finns något slags anständighet kvar
hos dig ännu», tillade han litet högre. Han betraktade
henne betänksamt, som om han sökt beräkna de möjliga
följderna av det han ämnade säga, och framkastade till
slut:

»Och jag älskade dig ändå...»

»Det visste jag icke», viskade hon.

»Gode Gud! Varför tror du då att jag gifte mig med
dig?» ropade han.

Hans klumpighet förargade henne.

»Ja — varför?» sade hon mellan tänderna.

Han såg ut att överväldigas av fasa, och betraktade
ängslig hennes läppar.

»Jag föreställde mig det ena och det andra», sade hon
långsamt och tystnade. Han väntade med återhållen
andedräkt. Till slut fortsatte hon frånvarande, som om
hon skulle tänkt högt. »Jag försökte förstå det. Jag bjöd
ärligt till... Varför? För att göra som det brukas —
antar jag... För att det roade dig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 14 15:27:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fredlosa/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free