Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Han gick raskt inåt rummet, och när han återvände
och stannade tätt invid henne, var hans ansikte blos-
sande rött.
»Du såg ut att vara rätt nöjd därmed också — på den
tiden», väste han i rasande ilska. »Jag behöver ej fråga
dig om du älskade mig.»
»Jag vet nu att jag då var alldeles oförmögen till något
sådant», sade hon lugnt. »Om jag ej varit det, så skulle
du kanske ej gift dig med mig.»
» Det är säkert att jag icke skulle gjort det, om jag hade
känt dig — så som jag nu känner dig.»
Han tyckte sig se sig själv då han friade till henne —
för länge, länge sedan. De vandrade uppför en grön
sluttning. Grupper av människor rörde sig i solskenet.
Skuggor av lövrika grenar lågo orörliga på det korta grä-
set. De brokiga parasollerna, som skymtade fram mellan
träden, liknade fjärilar, som långsamt rörde sig: utan att
fladdra. Högtidliga, men vänligt småleende män rörde
sig i säkert skydd av sina oklanderliga, svarta dräkter,
vid sidan av kvinnor som — där de svärmade om i ljusa
sommartoaletter — ledde tankarna till sagornas förtrol-
lade lustgårdar, i vilka levande blommor småle mot be-
dårade riddare. Det låg en överflödande glättighet över
det hela, en lätt, vibrerande eggelse och en fullkomlig
trygghet, sådan endast den oövervinneliga okunnigheten
kan besitta, vilken väckte hos honom en nästan religiös
tro på att lyckan var hela människosläktets arvedel, och
en vild längtan att så fort som möjligt vinna något för
egen del av all denna glans, som icke grumlades av skug-
gan av en tanke. Hon vandrade vid hans sida över en
öppen plats; ingen fanns i närheten. Han stannade plöts-
ligt, som om han blivit inspirerad, och talade. Han min-
des hur han betraktade hennes klara ögon och rena
panna, han mindes hur han hastigt såg sig om för att se
om de voro observerade och hur han kände att allting .
måste gå en väl i en värld, som var så full av behag,
renhet och förträfflighet. Han var stolt över den. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
