Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
»Oböjliga principer — aldrig svika det som är rätt», slu-
tade han efter en paus.
» Vad är rätt?» sade hon osäkert utan att taga händerna
från ansiktet. :
» Ditt sinne är förgiftat!» skrek han strängt och högtid-
ligt. »En sådan fråga bevisar att du är fördärvad! Se
dig omkring — där har du ditt svar, om du bryr dig om
att få något. Ingenting kan vara rätt, som kränker de
åsikter som inplantats i oss. Det säger dig nog också ditt
samvete. Och de äro de allmänt antagna åsikterna där-
för att de äro de bästa, de noblaste, de enda möjliga, de
överleva...» |
Han kunde ej underlåta att med nöje observera den fi-
losofiska vidden i hans egna vyer. Men han tillät sig ej ett
uppehåll för att njuta därav, ty hans inspiration — den
vördnadsvärda sanningens röst — bjöd honom att fort-
sätta.
»Du måste respektera de moraliska grundvalarna i det
samhälle, som gjort dig till det du är. Håll dig troget till
dem. Det är plikt — det är ära — det är ärlighet.»
Han kände att det glödde inom honom, som om han
sväljt någonting hett. Han tog ett steg framåt. Hon satt
och betraktade honom i ivrig förväntan. Det stärkte hans
känsla av ögonblickets utomordentliga vikt. Glömsk av
sig själv höjde han starkt sin röst.
»”Vad är rätt frågar du mig. Tänk efter! Vad skulle
det blivit av dig, om du gått din väg med den där djä-
vulske landstrykarn? ... Vad skulle det blivit av dig? ...
Du! Min hustru! ...»
Han uppfångade i spegeln en skymt av sig själv i hel
figur och med ett ansikte så vitt, att hans ögon sågo ut
som de mörka hålorna i en dödskalle Han såg sig stå
med armen lyft över huvudet, som i färd med att utslunga
smädelser. Han skämdes över denna ovanliga ställning
och stack hastigt händerna i fickorna. Hon mumlade
sakta, som för sig själv:
»Ah! Vad är jag då nu?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
