Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
»Du är händelsevis ännu Mrs. Alvan Hervey — och det
är sannerligen mer än du förtjänar, skall jag säga dig»,
sade han i konverserande ton. Han gick till det bortersta
hörnet av rummet. När han vände sig om såg han henne
sitta kaprak, med händerna i knät och med en frånva-
rande blick i sina ögon, som utan att blinka — likt en
blinds — stirrade rakt in i den lysande gaslågan mellan
’ bronsdrakens käkar.
Han ställde sig tätt invid henne, spärrade litet ut benen
och såg ned på hennes ansikte utan att taga händerna ur
fickorna. Han tycktes i sitt sinne överväga sina ord, som
om han skulle utvalt sina satser ur en överväldigande
mängd av tankar.
»Du har prövat mig till det yttersta», sade han till slut.
Och när han väl uttalat dessa ord, miste han sitt mora-
liska fotfäste och kände hur han sopades ned från sin
upphöjda plats av en passionerad flod av förbittring mot
denna eländiga varelse, som varit så nära att förstöra hela
hans liv. »Ja, jag har prövats hårdare än någon man
borde bli prövad», fortsatte han med rättfärdig bitterhet.
»Det är ej rättvist. Vad kom åt dig?... Hur kunde
du?... Skriva ett sådant... Efter fem år av oblandad
lycka! Sannerligen, ingen skulle kunna tro... Kände du
ej, att du ej skulle kunna? Därför att du ej kunde...
därför att det var omöjligt — förstås. Var det ej så?
Tänk efter. Var det ej så!»
»Det var omöjligt», viskade hon lydigt.
Detta undergivna medgivande, som gavs med sådan be-
redvillighet, varken tröstade honom eller gjorde honom
uppblåst. Det uppväckte på något oförklarligt sätt hos
honom den känsla av skräck vi erfara då vi mitt i de om-
givningar, som vi lärt oss anse som absolut säkra, upp-
täcka en oanad, hotande fara. Det var naturligtvis omöj-
ligt! Han visste det. Hon visste det. Hon medgav det!
Det var omöjligt! Den där karlen visste det också, lika
väl som alla andra — han kunde ej vara okunnig därom.
Och likväl hade dessa båda inlåtit sig i ett anslag mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
