Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
cm huset stått ensamt — den enda människoboningen
på en öde jord.
Han lyfte upp huvudet och upprepade högtidligt:
»Jag förlåter dig... av pliktkänsla — och i den för-
hoppningen...»
Han hörde ett skratt som icke blott avbröt hans ord,
utan också störde hans fridfulla självbetraktelser lika
cmilt som den lumpna verkligheten gör intrång på en
skön dröm. Han kunde icke begripa varifrån ljudet kom.
Han såg sin hustrus tårdränkta, lidande ansikte bakåtlu-
tat mot stolens ryggstöd. Han trodde att han hört miste.
Men en andra genomträngande skrattsalva, avlöst av en
djup snyftning, och följd av en ytterligare, skallande
skrattparoxysm formligen ryckte honom upp från den
plats där han stod. Han rusade till dörren. Den var låst.
Han vred om nyckeln och tänkte: det tjänar till ingen-
ting... »Sluta upp!» skrek han, och märkte med be-
störtning att han knappast kunde höra sin egen rst under
bennes ursinniga skratt. Han rusade tillbaka i avsikt
alt handgripligt göra slut på det olidliga oljudet. Men
han stannade förvirrad, i det han märkte att det var lika
omöjligt för honom att vidröra henne, som om hon skulle
stått i ljus låga. Med blossande ansikte och uppspärrade
ögon skrek han: »Nog nu av detta!» såsom man skriker
för att tysta ned ett tumult. Och som om han sopats bort
av ännu ett gapskratt, försvann han plötsligt ur hennes
åsyn, och med honom hans bild ur de kringstående speg-
larna. För en stund flämtade och skrattade kvinnan en-
sam i det tomma, ljusa och tysta rummet.
Han återkom och gick rakt emot henne med ett glas
vatten i handen. Man stammade: »Hysteri — Sluta då
-— De kunna höra det — Drick detta!» Hon skrattade
hejdlöst. »Sluta upp!» skrek han. »Ah!»
Han kastade vattnet i ansiktet på henne och inlade i
sin handling sin förtrytelses hela dolda brutalitet. Och
han tänkte tillika att det varit fullt ursäktligt om han
sänt glaset samma väg som vattnet. Han behärskade sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
