Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
trots det han kände sig så fullkomligt övertygad om att
ingenting kunde göra ett slut på dessa ohyggliga, fåniga
skrik att det — när lättnaden äntligen kom — ej föll ho-
nom in att betvivla det han blivit döv. När han i nästa
ögonblick försäkrat sig om att hon satt upprätt och verk-
ligen var lugn, var det som om allt — människorna, tin-
gen, känslorna äntligen kommit till ro. Han kände
sig nästan tacksam. Han kunde ej taga sina ögon ifrån
henne. Fastän han ej ville medge det, fruktade han möj-
ligheten för att hon kunde börja om på nytt; ty hur
överlägset han än försökte tänka på upplevelsen, hade
den dock kvarlämnat hos honom en förvirrad, gåtlik för-
skräckelse. Hennes ansikte dröp av vatten och tårar, en
hårtest låg över pannan, en annan klibbade vid kinden,
hatten satt vårdlöst på sned, det våta floret hängde som
en smutsig trasa över hennes panna. Det var en ytterlig
oförbehållsamhet i hela hennes utseende, ett uppgivande
av all reserv — den sanningens fulhet, som endast ge-
nom otröttlig vaksamhet kan hållas utanför vårt dagliga
liv. Medan han betraktade henne kom han plötsligt att
tänka på morgondagen, och han förstod ej varför denna
tanke framkallade en så djup känsla av outsäglig, mod-
lös trötthet — en sådan fruktan för att gå de kommande
dagarna till mötes. I morgon. Morgondagen var lika av-
lägsen som gårdagen. Det ligger ibland hela tidsåldrar
mellan två soluppgångar. Han granskade hennes drag
lika noggrant, som man granskar ett land som man känt
och glömt. Hennes ansikte var ej förvridet — han kände
igen landmärken, så att säga; men han fann endast en
likhet. icke kvinnan själv från i går. Eller fann han
kanske mer än kvinnan från i går? Vem kan säga det?
Var det någonting nytt han fann? Ett nytt uttryck —
eller en ny nyans av ett uttryck eller någonting hittills
förborgat -— en avslöjad, gammal sanning — en fördold
grundsanning — en överflödig, förbannad visshet? Han
märkte att han darrade våldsamt, att han höll ett tomt
vattenglas i sin hand — och att tiden led. Han betrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
