Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
tade henne fortfarande misstroget medan han gick fram
till bordet för att ställa glaset ifrån sig, och han blev hä-
pen över att känna att glaset tycktes sjunka igenom
bordsskivan. Han hade ställt det utanför kanten. Hans
egen förvåning och glasets klirrande fall enerverade ho-
nom. Han vände sig retligt till henne:
»Vad betyder detta?» frågade han barskt.
Hon strök handen över ansiktet och försökte resa sig.
»Du låter bli med att vara lika orimlig igen», sade han.
»På min ära, jag skulle ej trott att du till den grad kunde
glömma dig själv.> Han brydde sig ej om att dölja sin
fysiska motvilja, ty han ansåg den bero på ett rent mo-
raliskt ogillande av varje slags brist på behärskning och
av allting, som hade någon likhet med en scen. »Jag för-
säkrar dig — det var upprörande», fortsatte han. Han
stirrade ett ögonblick på henne. »Verkligen nedsät-
tande», tillade han med övertygelse.
Hon flög upp, som om hon satts i rörelse av en fjäder
— och vacklade. Han sprang ofrivilligt fram. Hon grep
tag i en stolrygg och stödde sig mot den. Det hejdade
honom. De betraktade osäkert varandra med vidöppna
ögon och återkommo småningom till verkligheten med en
känsla av lättnad och förvåning, som om de just skulle
vaknat, efter att en lång natt ha vridit sig i feber-
drömmar.
»Börja ej på igen, jag ber», sade han hastigt, då han
såg henne öppna läpparna. »Jag förtjänar litet skon-
samhet — och ett dylikt besynnerligt uppförande är yt-
terst pinsamt för mig. Jag har väntat mig bättre... Jag
har rättighet...»
Hon tryckte båda händerna mot tinningarna.
» Åh, nonsens!» sade han skarpt. »Du kan mycket väl
komma ned till middagen. Ingen skall få misstänka —
icke ens tjänarna. Ingen! Ingen! ... Jag är säker om
att du kan.»
Hon fällde ned armarna, det ryckte i hennes ansikte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
