Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Hon blickade honom rakt in i ögonen och såg ut att ej
kunna få fram ett ord. Han betraktade henne hotfullt.
»Jag — önskar — det», sade han tyranniskt. »Också
för din egen skull...» Han ärnade utan förbarmande
hålla på den saken. Varför sade hon ingenting? Han
befarade ett passivt motstånd. Hon måste... Hon skulle
tvingas därtill. Hans förbittring tilltog, och han började
redan tänka på något effektivare medel, då hon helt
oväntat och bestämt sade: »Ja, det kan jag», och sköt
tillbaka stolryggen. Han kände sig befriad, och i och
med detsamma upphörde han att intressera sig för hen-
nes beteende. Huvudsaken var att deras liv skulle be-
gynna på nytt med en vardaglig handling — med någon-
ting som icke kunde missförstås, som gudskelov icke hade
någon moralisk innebörd, som icke var invecklat och
som likväl var betcknande för deras tidigare — och för
deras framtida — oavbrutna förening. Denna morgon
intogo de tillsammans sin frukost, nu skulle de äta sin
middag! Allt var överståndet! Det som inträffat under
mellantiden kunde glömmas — måste glömmas, lika väl
som de händelser vilka endast kunna inträffa en gång —
såsom döden till exempel.
»Jag skall vänta på dig», sade han, i det han gick
mot dörren. Han hade en viss svårighet att öppna den,
ty han erinrade sig ej att han vridit om nyckeln. Han
blev nervös över detta uppehåll. Hans hämmade otå-
lighet att slippa ur rummet kom honom att känna sig
helt illamående, under det han, obehagligt medveten om
hennes närvaro bakom hans rygg, fumlade vid dörrlåset.
Det lyckades honom till slut. När han steg över tröskeln
vände han sig om och sade: >»Det är tämligen sent —
du vet —» och då såg han henne stå på samma ställe
där han lämnat henne, med ett ansikte vitt som ala-
baster, och orörligt som hos en kvinna i trance.
Han fruktade att hon skulle låta honom vänta. Men
han hade knappast hunnit tänka sig om, innan han fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
