Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
sig sittande till bords med henne. Han hade beslutit att
äta, tala och vara naturlig. Han ansåg det nödvändigt
att bedrägeriet skulle börja i hemmet. Tjänarna skulle
ingenting få veta — ingenting misstänka. Detta behov
av hemlighetsfullhet, en hemlighetsfullhet så mörk, så
djup, så förintande och diskret som en grav, behärskade
honom med makten av en hallucination — och föreföll
att sprida sig över de livlösa föremål som omgåvo ho-
rom i hans dagliga liv, att ge en anstrykning av fient-
lighet åt varje enskilt ting, som inom dessa pålitliga väg-
gar för evigt skulle stå emellan den skamfulla verklighe-
ten och mänsklighetens indignation. Även då ’ de båda
tjänarinnorna på en gång lämnade rummet — vilket ett
par gånger inträffade — fortfor han att vara ängsligt
naturlig, ihärdigt hungrig och ansträngt väl till mods,
som om han önskat komma den svarta ekskänken, de
tunga draperierna och de rakryggiga stolarna att tro på
hans ogrumlade lycka. Han litade ej på sin hustrus
självbehärskning, han undvek att se på henne och att till-
tala henne, ty han ansåg det otroligt att hon ej skulle
förråda sig genom en rörelse eller genom det första ord
hon uttalade. Men sedan började han tycka att tyst-
naden i rummet blev farlig och mer vältalig än det mest
outhärdliga nojs. Han önskade göra ett slut därpå, på
samma sätt som man är angelägen om att avbryta en
indiskret bekännelse. Men han erinrade sig hennes skratt
och vågade ej ge henne ett tillfälle att öppna munnen.
Då hörde han henne plötsligt med lugn röst fälla ett lik-
giltigt yttrande. Han såg upp från sin tallrik så häpen,
som om han betraktat ett under. Och ingenting kunde
heller vara mer förvånansvärt än hennes hållning. Han
betraktade de frimodiga ögonen, den öppna pannan, allt
det han under åratal sett från samma plats, och han
lyssnade till den röst han dagligen hade hört. Hon var
kanske en smula blek — men han hade alltid ansett hen-
nes sunda blekhet vara ett av hennes största behag. Hen-
nes ansikte var möjligen litet stelt; men denna marmor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
