Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
aktiga uttryckslöshet, denna pompösa slöhet — påmin-
nande om en underbar staty av någon stor bildhuggare
som arbetat under gudarnas förbannelse — denna impo-
nerande, tanketomma stillhet i hennes drag hade ända
hittills avspeglat för honom den lugna värdigheten hos
en själ, till vilken han ansett sig besitta en självfallen och
okränkbar äganderätt. De voro de yttre särtecknen, ge-
nom vilka hon skilde sig från den simpla hjord som
känner, lider, misslyckas och syndar — men som icke
har någon egentlig uppgift i världen, om ej den att mo-
raliskt kontrastera mot de utvaldas blomstring och fram-
gång. Han hade varit stolt över hennes utseende. Det
besatt ofelbarhetens fullkomligt berättigade öppenhet —
och han kände sig slagen av att nu återse detta uttryck
alldeles oförändrat. Hon såg alldeles lika ut och talade
på samma sätt för ett år se’n, för en månad sen —
ännu i går, då hon... Det som pågick inom "henne läm-
nade intet spår. Vad tänkte hon på? Vad betydde den-
na blekhet, detta lugna ansikte, denna rena panna, dessa
frimodiga ögon? Vad hade hon tänkt under alla dessa
år? Vad tänkte hon i går — i dag; vad skulle hon tänka
i morgon? Han måste få reda därpå ... Men hur skulle
det gå till? Hon hade varit falsk mot honom, falsk mot
den andre mannen, falsk mot sig själv; hon skulle även
framdeles vara falsk — trots honom. Hon hade alltid
varit falsk. Hennes ansikte uttryckte lögner, hon andades
lögner, levde lögner — hon skulle alltid komma att ljuga
— till livets slut! Och han skulle aldrig få veta vad hon
tänkte. Aldrig — aldrig! Ingen skulle få veta det! Det
var omöjligt att veta det!
Han fällde plötslig kniv och gaffel, som om han helt
oväntat blivit upplyst om att hans föda var giftig och
beslutit att så länge han levde aldrig mer svälja en bit
mat. Matsalen blev småningom allt hetare. Han tör-
stade och drack gång på gång. När han sedan besin-
nade sig, blev han skrämd över den mängd vin han kon-
sumerat, tills han märkte att han endast druckit vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
