Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
varelse ägnades denne man, som velat göra honom en
fruktansvärd orätt. Han var ej ond. Han var nedtyngd
av en opersonlig sorg, av en djup melankoli, som liksom
innefattade hela människosläktets längtan efter det som
icke kan nås. Han kände sin samhörighet med alla män
— även med denne man — särskilt med denne man.
Vad tänkte han nu? Hade han upphört att vänta — att
hoppas? Skulle han förstå att den kvinna, som icke
ägde tillräckligt mod, icke heller hade gåvan — icke hel-
ler hade gåvan!
Vägguret begynte slå och de djupa, vibrerande tonerna
fyllde rummet med ett ljud, som lät som om det kommit
från någon avlägsen, väldig kyrkklocka. Han räknade
slagen. Tolv. En ny dag hade börjat. Morgondagen
hade kommit; den hemlighetsfulla och falska morgonda-
gen, som lockar människor, vilka förakta kärlek och tro,
att jäkta fram genom livets lumpna fåfängligheter mot
den grav, som är en så väl avpassad lön för deras ävlan.
Han räknade timslagen och stirrade på kamingallret, som
om han väntat att slagen skulle bli flera. Därefter steg
han tvärt upp och lämnade rummet, som om någon
skulle kallat på honom.
Utanför dörren hörde han fotsteg i trappuppgången
och stannade. En regel sköts till — därpå en annan.
Dörrarna stängdes — hans längtan och hans missräkning
stängdes ut från det indignerade bedömandet av en värld,
som var full av ädla belöningar för dem, som själva anse
sig vara utan vank eller lyte. Han var räddad! Och i
alla skrymslen och vrår i hans hus slumrade slavisk fruk-
tan och slaviskt hopp som drömde om framgång — slum-
rade bakom dörrarnas stränga diskretion, som lika
orubbligt omslöt sanningen innanför, som någonsin gra-
varnas granit. Ett lås knäppte — en kedja rasslade. In-
gen skulle få veta!
Varför var detta medvetande om säkerhet tyngre att
bära än hans tidigare fruktan, och varför föreföll honom
den gryende dagen som den sista av alla — så lik ett i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
