Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
kjol och följde henne likt en ljudlöst stigande flod. Det
var som om natten utanför skulle genombrutit de dis-
kreta, skyddande väggarna, de stängda dörrarna, de till-
täppta fönsterna. Mörkret kröp upp längs trapporna, det
klängde längs väggarna likt en rasande flodvåg, det ut-
bredde sig över tavlornas soliga landskap — blå himlar
och gula sandstränder — samt över den älskligt rörande,
trasklädda oskulden och det undergivna eländet. Det
sväljde upp den förtjusande idyllen i en båt och den
stympade, odödligt ryktbara basreliefen. Det trängde sig
på utifrån, det reste sig allt högre i förstörande tystnad.
Och där ovan stod den blinda och värdiga marmorkvin-
nan på sin höga piedestal och såg ut att avvärja det
glupande mörkret med sitt knippe av ljus.
Han iakttog tåligt den svarta, stigande floden, som om
han väntat på att mörkret skulle bli ogenomträngligt nog
för att dölja hans skamliga kapitulation. Det närmade
sig allt mer. Knippan av ljus släcktes ut. Tjänarinnan
passerade honom på sin väg uppåt. På väggen bakom
henne dansade hennes jättelikt förstorade skugga. Han
höll andan medan hon tyst och med tunga ögonlock gick
förbi honom. Och i hennes spår utbredde sig ett hav av
mörker som snärjde sig kring hans fötter och oförhindrat
steg och steg, ända tills det slog igen om hans huvud.
Tiden var nu inne, men han öppnade icke dörren. Allt
var tyst. Men i stället för att finna sig i livets förnuftiga
krav stapplade han med upproriskt sinne ut i den skum-
ma hallen. Där rådde ett så djupt mörker, som om den
yttersta dagen verkligen både kommit och förrunnit,
lämnande honom ensam i en natt utan morgon. Blott
den stela marmorkvinnan framskymtade dunkelt, blygrå
och tyst som ett spöke, och sträckte tåligt ut i natten ett
knippe av släckta ljus.
Hans lydiga tankar utmålade för honom ett ostört liv,
krönt av en oavbruten framgångs fördelar och värdigheter
— medan hans rebelliska hjärta våldsamt arbetade inom
honom, som berusat av längtan efter den upphöjda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
