Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
trädde stjärnorna ovan jordens ogenomträngliga mörker,
och den stora lagunen, som plötsligt glänste av åter-
speglade ljus, liknade en oval flik av den nattliga skyn,
slungad ned uti vildmarkens hopplösa och bottenlösa
mörker. Den vite mannen tog litet kvällsmat fram ur
sin korg, samlade ihop några små stickor och tände upp
en liten eld, icke för värmens skull, men för rökens, som
höll moskitos på avstånd. Han svepte om sig sina filtar,
satte sig med ryggen mot rörväggen och begynte tankfullt
röka.
Arsat kom ut med ljudlösa steg och hukade sig ned vid
elden. Den vite mannen rörde litet på sina utsträckta ben.
»Hon andas», sade Arsat med låg röst, besvarande den
väntade frågan. »Hon andas och bränner som av en stor
eld. Hon talar icke; — hon hör icke — och brinner!»
Han tystnade för ett ögonblick och frågade sedan i still-
sam, skenbart likgiltig ton:
»Tuan ... kommer hon att dö?»
Den vite mannen ryckte besvärat på skuldrorna och
mumlade sedan eftertänksamt:
>»Om sådant är hennes öde.»
»Nej, Tuan», sade Arsat lugnt. »Om sådant är mitt
öde. Jag hör, jag ser, jag väntar. Jag minns... Tuan,
minns du de gamla tiderna? Minns du min broder?»
»Ja», sade den vite mannen. Malajen steg hastigt upp
och gick in. Den andre, som satt utanför, kunde höra
rösten inne i hyddan. Arsat sade: »Hör mig! Tala!»
Hans ord följdes av den mest fullständiga tystnad. »0O
Diamelen!» ropade han plötsligt. Efter deita utrop hör-
des en djup suck. Arsat kom ut igen och sjönk ned på
sin gamla plats.
De sutto tigande vid elden. Allt var tyst omkring dem
och intet ljud trängde ut från huset; men långt ute på
sjön kunde de höra båtsmännens röster klart ljuda över
det stilla vattnet. Elden i båten syntes på avstånd skina
matt med en disig, röd låga. Så dog den ut. Rösterna
tystnade. Land och vatten lågo osynliga och stumt so-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
