Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
slogo på sin gongong och vände båtens för inemot viken.
Jag kände mit thjärta bli tungt i mitt bröst. Diamelen
satt på sanden med händerna för ansiktet. Sjöledes fanns
ingen möjlighet till flykt. Min broder skrattade. Han
hade den bössa du gav honom, Tuan, innan du for bort,
men endast en handfull krut fanns kvar. Han sade hastigt
till mig: ”Spring med henne längs stigen. Jag skall uppe-
hålla dem, ty de ha inga eldvapen, och att landa tätt in-
vid en man som är beväpnad med bössa är säker död för
åtminstone några. Spring med henne. På andra sidan
skogen finns en fiskares stuga och en kanot. När jag har
skjutit alla mina skott följer jag efter. Jag kan springa
snabbt, och innan de landat skola vi vara borta. Jag
skall försöka hålla ut så länge jag kan, ty hon är blott en
kvinna som varken kan springa eller strida, men hon bär
ditt hjärta i sina svaga händer! Han kröp ihop bakom
kanoten. Båten närmade sig. Hon och jag sprungo, och
medan vi rusade framåt, hörde vi skott. Min broder gav
eld — en gång — två — och gongongens ljud tystnade.
Det var tyst bakom oss. Det var en smal landtunga. In-
nan jag hörde min broder skjuta sitt tredje skott såg jag
den sluttande stranden och jag såg vatten igen, mynnin-
gen av en bred flod. Vi sprungo över en gräsbevuxen ut-
huggning och ned mot vattnet. Jag såg en låg hydda på
det svarta slammet och en uppdragen, liten kanot. Jag
hörde bakom mig ännu ett skott! Vi skyndade ned mot
kanoten, en man kom springande ut ur hyddan, men jag
rusade på honom och vi rullade tillsammans i dyn. Så
reste jag mig, och han låg orörlig vid mina fötter. Jag
vet icke om jag hade dödat honom eller ej. Jag och Dia-
melen sköto ut båten. Jag hörde skrik bakom mig och
jag såg min broder springa över uthuggningen. Många
män voro tätt efter honom. Jag tog henne i mina armar
och lyfte in henne i båten och sprang själv ned i den. När
jag vände mig om såg jag att min broder hade fallit. Han
föll, och reste sig igen, men männen närmade sig honom.
Han ropade: ”Jag kommer! Männen voro tätt inpå ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
