Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
nom. Jag såg många män. Så såg jag på henne. ”Tuan,
jag sköt ut kanoten! Jag skjöt ut den på djupt vatten.
Hon låg på knä och betraktade mig, och jag sade: ”Tag
din paddel” medan jag slog i vattnet med min. ”Tuan, jag
hörde honom skrika. Två gånger ropade han mitt namn,
och jag hörde röster som skreko "Döda! Slå” Jag vände
ej om. Jag hörde honom ännu en gång ropa mitt namn
med ett högljutt skrik, såsom om livet hade gått ut till-
sammans med rösten — och jag vände bort mitt huvud.
Mitt eget namn! ... Min broder! Tre gånger kallade han
mig — men jag fruktade ej för mitt eget liy. Var icke
hon med uti båten! Och kunde jag ej tillsammans med
henne finna ett land där man glömmer döden — där dö-
den är okänd!»
Den vite mannen satte sig upp. Arsat reste sig och stod
som en otydlig och tyst skepnad höjd över de slocknade
resterna av elden. En tung och krypande mist hade lägrat
sig över sjön, långsamt utsläckande de glittrande stjärnor-
nas spegling. Och nu utbredde sig en vit dimma också över
landet. Den strök kall och grå in emot mörkret, kretsade
i tysta virvlar kring trädstammarna och längs husets
plattform, som tycktes flyta på en orolig och bedräglig
skugga av en sjö. Endast långt borta tecknade sig trädens
toppar mot den glittrande himlen, likt en mörk och avvi-
sande kust, — en kust som var falsk, obarmhärtig och
svart,
Arsats röst ljöd hög i den djupa friden.
»Jag hade henne där! Jag hade henne! För att få
henne skulle jag trotsat hela världen. Men jag hade henne
— och —>»
Hans ord genljödo i de tomma avstånden. Han tyst-
nade och tycktes lyssna till hur de dogo bort långt i fjär-
ran — bortom både hjälp och återvändo. Så sade han
stilla:
»Tuan, jag älskade min broder.»
En vindfläkt kom honom att darra, Högt över hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
