Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Diplomatiska kongresser och medling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g GÖ
24 " FREDSRÖRELSEN.
Medlingsprincipen har utvecklat sig jämsides med de
diplomatiska kongresserna, hvarför det torde vara lämpli-
gast att behandla denna princip i förbindelse med dessa
senare. Början finna vi år 1815. Dessförinnan samlades
sådana kongresser endast efter krig för att bestämma freds-
villkoren; men efter de napoleonska fälttågen var Europa så
genomtrött på krig att de fyra stormakterna genom trak-
taten af den 20 november 1815 beslöto att tid efter
annan hålla kongress i någon hufvudstad för att upprätt-
hålla freden i Europa. Denna tanke utvecklades ytterli-
gare vid kongressen i Aachen 1818, där också Frankrike
upptogs i den heliga alliansen; men slutstenen lades vid
Pariskongressen 1856. Också Pariskongressen kände be-
kofvet att läka såren efter ett krig — Krimkriget. Mak-
ternas befullmäktigade beslöto, att i händelse någon utaf
dem för framtiden skulle komma i strid med ottomanska
Porten, parterna innan de grepe till vapen skulle begära
de neutrala makternas mellankomst; för detta särskilda fall
vardt alltså principen om obligatorisk medling fastslagen.
Detta var Pariskongressens berömda 8:e paragraf. Då
denna paragraf hade blifvit bekant, skickade fredsföreningen
i London en deputation till den engelska delegeraden, lord
Clarendon, för att begära en klausul till denna paragraf af
mera allmänt innehåll. Lord Clarendon gaf ett gynnsamt
svar och föreslog sina kolleger att antaga en resolution,
där det uttrycktes en önskan, att makterna också i hän-
delse af strid mellan dem inbördes skulle försöka medling
innan de grepo till vapen. Så väl den franska som den
österrikiska, den preussiska och den italienska ambassadö-
ren uttryckte sitt instämmande, och således uppstod Paris-
kongressens så kallade 23:e protokoll.
Besluten i den 83:e paragrafen och det 23:e protokollet
4 da ha också vid några tillfällen kommit till användning. Här
är endast plats att nämna ett exempel, Luxemburgaffären.
1 Sedan 1815 hade Tyska förbundet underhållit en preussisk
| garnison i Luxemburgs fästning. Efter händelserna år
1866, då tyska förbundet hade upplösts, begärde konungen
Lå af Holland, hvilken tillika var härtig af Luxemburg, att
NG denna garnison skulle rymma platsen. Preussen tvekade;
; Frankrike, som kände sig hotat, uttalade sig emot dess
pretentioner. Redan förklarade Moltke att han innan tre
veckor tänkte föra sin armé mot Paris, och en armékår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
