Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Permanenta skiljedomstraktater - 8. Diplomatiska kongresser och medling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIPLOMATISKA KONGRESSER OCH MEDLING. 23
tillkännagifvande äger- rum, fortsätter traktaten att vara bindande
ännu ett år för den ifrågavarande nationen; men uppsägelse af en eller
flera nationer beröfvar ej traktaten dess gällande kraft mellan de andra
nationer, som den omfattar. SR | a
— & 19. Detta kontrakt skall ratificeras (undertecknas) af alla de
nationer, hvilka. biträda det, i öfverensstämmelse med deras respektiva
konstitutionella former; ratifikationerna utväxlas i Washington innan
den 1 maj 1891. Hvarje annan nation kan antaga denna traktat och
blifva delaktig i densamma genom undertecknandet af eit exemplar
och dess öfversändande till Förenta staternas regering; denna regering
är då skyldig att därom underrätta de öfriga kontraherande parterna.
Till bekräftelse hvaraf undertecknade befullmäktigade hafva satt sina
namn. och sigilk — Utfärdad i Washington på engelska, spanska och
portugisiska.» :
8. Diplomatiska kongresser och medling.
När en tvistefråga mellan två stater skall lösas på
diplomatisk väg sker detta i våra dagar i allmänhet på
två sätt: antingen genom direkta underhandlingar eller
genom en tredje makts inblandning i saken. De direkta
underhandlingarna sluta antingen genom en vänskaplig
öfverenskommelse, då en af parterna erkänner sig ha haft
orätt eller i alla händelser uppskjuter att göra sin rätt
gällande för att undgå fientligheter, eller genom en kom-
promiss, där båda parterna få göra medgifvanden.
När en tredje makt blandar sig i en tvistefråga mel-
lan två andra nationer, brukar den antingen som det heter
sterbjuda sina bona officia’, sina tjänster, åt de stridande
eller direkt medla emellan dem. Det är någon skillnad
mellan dessa två sätt. Vid det förra skall den intervene-
rande (mellankommande) makten endast utgöra en mellan-
hand för underhandlingar mellan parterna, i det senare
fallet uppträder denna makt såsom en välvillig rådgifvare,
hvilken reder ut saken och föreslår ett sätt att lösa tvisten,
men naturligtvis öfverlåter åt parterna själfva att bestämma,
huruvida de vilja följa rådet eller icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
