Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 55 -
Sedan han sålunda länge med ett besynnerligt
uttryck sett på makan och barnet, öppnade han sakta
grinden och inträdde i trädgården.
Vid ljudet af hans steg på sandgången såg
Constance upp. Hon reste sig för att skynda honom till
mötes, men han hastade fram och sade i en
förunderligt glädtig ton:
— Blif stilla, Constance och låt mig sitta här
bredvid dig, jag har något att säga.
Så vänligt hade han icke på månader tilltalat
henne. Han fattade hennes händer, kysste dem
bifogande :
— Aftonen är vacker, den passar för förtroliga
meddelanden. — Jag har i dag haft ett riktigt behof
af att bikta och derför har jag äfven skrifvit hem
till din far ett långt bref. För att ostörd kunna göra
det, begaf jag mig till Königswinter der jag tillbringat
hela dagen hos doctorinnan som egt den här gården;
en vänlig och snäll gumma.
Arvid satte sig bredvid Constance och lutade
hufvudet emot hennes skuldra. Jag hade min plats vid
ett af de uppslagna salsfönsterna, hvarför jag såg och
hörde allt hvad som passerade emellan min bror och
svägerska.
Då jag hörde Arvid tala, lade sig en underlig
beklämning öfver mitt bröst och en fruktan, som
under den sednare tiden ofta uppstått i min själ, fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
