Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 -
den åter. Jag vågade knappast tänka ut den tanke
som uppstod.
Constance förde sin hand smekande öfver
mannens panna och höljde den med kyssar. Det
märktes att hans vänlighet spridde något liknande glädje i
hennes bedröfvade hjerta.
—- Icke sant, Constance, du håller mycket af
mig, du har aldrig älskat någon sä mycket som mig ?
frågade Arvid.
— Nej, ingen, försäkrade den stackars qvinnan
med osminkad sanning.
— Tack! Han reste upp hufvudet, lade handen
öfver pannan och mumlade: då bör det blifva dig lätt
att förlåta äfven om jag begått någon rätt svår
handling.
—• Jag har ju ingenting att förlåta, och funnes
det något, Arvid, så kan jag blott säga dig att allt
kan qvinnan förlåta den hon älskar.
— Förlåter hon äfven om mannen mördat
hennes bror! skrek Arvid och reste sig häftigt upp. Hans
blick var vild och irrande.
— Arvid, Arvid, ropade Constance förskräckt.
Du mår icke bra; — du har på lång tid icke mått
väl, tillade hon och fattade om hans arm; din puls
är hög, du har feber, du är sjuk!
Constance sade detta med en röst, den hon sökte
göra lugn, men i hvars tonfall röjde sig den största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
