Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 -
des af de fyra vännerna ingen mer än fru Robsohm,
som för att trösta sig öfver de många förlusterna
roade sig med att underhålla dottrens nycker, hvilka
redan förut voro legio.
Ändtligen slutade äfven den unga frun sitt
glädjelösa lif. Hon dog af ett långvarigt hjertlidande,
om till följd af sorg öfver att ej vara lycklig i sitt
äktenskap, eller af någon annan orsak, visste
ingen-Hon hade gjort otaliga och oändliga resor, i hopp att
återfå sin helsa, men, ehuru rik, förmådde hon dock
icke återköpa den. Hon afled i Aachen och det var
derifrån, som den tröstlösa fru Robsohm återförde
sin dotters lik till Götheborg, till den föga sörjande
maken.
Ensam, som herr Miller nu var, oberoende och
sjelfständig — ty alla, som på honom kunnat inverka
med råd och föreställningar voro ju borta, förutom
svärmodren, den han allsicke brydde sig om —
afträdde han handeln till sin kassör och satte sig ned
på landet, för att med allvar slå sig på bruksrörelse.
Han hade visserligen aldrig varit hvad man kallar
glad, eller treflig; men så dyster som nu hade dock
ingen sett honom, och man undrade storligen hvilken
ytterligare olycka, som kunnat träffa honom och om
den stode i något slags sammanhang med hans resa
till Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
