Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 77 -
gossen, som, om han vore vid lif, nu skulle vara
ungefär tolf år gammal. Men torparefolkets namn och
adress fick brukspatronen veta och han gick genast
att köpa sig en vagn, samt beställa skjuts, för att
resa dit.
Anländ till ort och ställe, inhemtade han den
nedslående underrättelsen, att så väl torparen, som
hans hustru hade dött i koleran och att hustruns
mor, som då varit der på besök, hade tagit gossen
med sig till Norrland, der hon var hemma. Men
hvar i Norrland hon kunde bo, det visste ingen att
uppgifva.
Med förtviflan i hjertat reste den barnlöse rike
mannen tillbaka till Stockholm, och skyndade till
Aftonbladskontoret, för att få veta, om han fått svar på
den annons lian i detta blad infört, med anhållan att
mamsell Emma W. . .. måtte uppgifva sin adress i
förseglad biljett till »Resande.»
Nej; der var ingen biljett: han skulle således
icke återfinna hvarken henne eller gossen.
Genom polisen, till hvilken han vände sig, fick
han dock snart utrönt, att en äldre fru med namnet
W ... skulle bo någorstädes långt bort på
Ladugårdslandet. Gatan och nummern uppgåfvos. Hon befann
sig i rtsmå» omständigheter, hette det.
Miller begaf sig ditåt. Han vandrade med
raska steg, ehuru det visserligen var långt ifrån roligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
