Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 -
patience» med sin gamle morbror, kände dennes
förtjusning inga gräusor.
— Frida, mitt barn, sade han, jag måste säga dig,
att jag icke ångrar att jag släppte ut gamman min
och »Kreta» — menniskan skall någon gång ha
roligt.
Frida smålog och tänkte i sitt sinne att med
»menniskan» menade morbror just sig sjelf och
kanske äfven henne, men bestämdt icke tante och »Kreta.»
Så förgingo dagarne i stilla frid och det
märkvärdiga tilldrog sig att kapten Mese för första gången
under sitt 31-åriga äktenskap kände sig lycklig,
synnerligast sedan han i ett särdeles ömtåligt afseende
blifvit lugnad: han sade nemligen en afton till Frida,
just under det toddyn doftade framför honom:
— Hör, Frida lilla! du oroar väl inte gumman min
då hon kommer hem med att omtala gamle morbrors
lilla oskyldiga aftonnöje ... du vet att min Serafias
nerver .. .
— Ja, jag känner till dem, nickade Frida; var
lugn, morbror lilla, det blir oss emellan.
— Gud signe dig, barn lilla, hvad du har för ett
ljust förstånd. Inte för det jag är rädd, ser du,
barn lilla, men jag anser det vara min pligt att oj
onödigtvis oroa hustru min.
Det var Fr.da en innerlig glädje, att genom
besparingen af sitt eget kafFesocker kunna bereda sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
