Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 -
då ej det öfriga brunnssällskapet märkte det, en
omisskännelig beundran för Lucretia.
— Ni besöker naturligtvis aftonens bal, min
nådiga, frågade v. Stehlen och fäste en lång blick på
Lucretia.
— Hvarföre »naturligtvis?» frågade den trettiåriga
skönheten smäktande och hvälfde på ett vågadt sätt
sina stora ögon.
— Derföre att festen annars skulle sakna en af
sina skönaste prydnader; jag åtminstone...
— Herr baron — det är en man ovärdigt att
smickra!
— Fullkomligt sannt, min nådiga. Också afskyr
jag denna fatala ovana och skänker endast sanningens
gudinna min dyrkan. Är ni möjligen redan
engagerad till tredje valsen?
— Nej, visst icke!
— Vill ni skänka mig den — o, afslå ej, jag
bönfaller derom! jag har ju ert löfte, o Lucretia!
— Ja. stammade denna, förvirrad öfver
kam-marjunkarens betydelsefulla ton och det ännu
betydelsefullare användandet af endast hennes dopnamn.
— Ja, himmelska ord! eftersade
kammarjunkaren, tilläggande: en dams läppar böra också endast
vara skapade för detta ord och för ...
— Herr kammarjunkare!
Freja. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
