Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 -
Anna satt en stund tyst, med nedslagna ögon.
Dennes anlete vexlade hastigt färg och inom hennes
bröst tycktes stridiga tankar arbeta. Slutligen slog
hon upp ögonen och fäste dem stadigt på Mattes, som
ännu ej släppt hennes hand och med oro tycktes
af-bida svar.
— Som du vill då, sade hon med en röst, i hvars
tonfall en lätt darrning dock gjorde sig märkbar; om
det kan göra dig någon glädje, så lofvar jag att
vara hemma och blifva en gäst på ditt bröllop, så
vida likväl farbror ej har något emot att jag kommer
till honom ett par dagar sednare.
— Tack, tack Anna, sade Mattes glad, nu är jag
nöjd och du skall nog få se att du skall få roligt,
så att du ej ångrar detta dröjsmål.
Ett svagt, misstroget leende krusade för en secund
Annas läppar, hon vände sig hastigt bort, liksom för
att dölja en sinnesrörelse, men i nästa ögonblick var
hon åter herre öfver sig sjelf och sina känslor.
Just i detsamma hördes nu från dalen ljudliga
hurrarop och skrik; det var tydligt, att något
särdeles hade inträffat.
— Hvad står nu på! utropade Mattes, det kan jag
ej förstå. Kom, Anna, låt oss gå ned och se efter.
Vi skynda dem i förväg och gå ett litet stycke
tillbaka i vår berättelse för att gifva förklaring öfver
detta utbrott af glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
