Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Om Wesleyanska Methodismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Om tVwlqywuka
Religionen B|åste v*ra, en ”tröst för sam vatet”; men
bemödandet om egen rättfärdighet tillät bonom ej att förtröstans
fullt hvila endast vid Christi förtjänst.
Sådant var hans tillstånd, då han anträdde resan till A*
fterika. Under vägen gjorde han bekantskap med några Herra*
butare, som på samma skepp öfverforo till Georgien. De+
fts ödmjukhet, tålamod, oförskräckthet väckte hans
uppmärk-aamhet, ander det han vid en hotande storm erfor, att han
Innu fruktade att dö. Men ännu fordrades de missöden han
erfarit i Georgien, det land, der ”Gud ödmjekade och prof*
vade honom, och visade bonom hvad som var i hans hjerta”,
för att lära söka frid oeh glädje genom tron allena. Han
läste Lutherska och Cal vinas tiska skrifter, meh kunde ej fatta
dem, de tycktes honom för myeket upphöja tron på
gernin-garnes bekostnad. Kyrkofädernas och Mystikernas skrifter
tillfredsställde honom lika litet: ej stori mera Engelska
författare.
Men kort efter sin ålerkomst till London lärde han
känna en Herrnhutisk prest, Peter Böhjler, som öfvertygade
ho-npm om hans villfarelse.
Wesley beskrifver den inre förändring han genomgått på
följande sätt *): ”Jag är sorgfälligt uppfostrad, oeh man har
flitigt inskärpt hos mig, att jag endast genom en allmän
börsamhet, genom att hålla alla Guds bud kunde
blifva salig, och jag har äfven gerna antagit hvad man
sagt för mig om utvärtes pligter och synder. Men allt
hvad som sades mig om invärtes lydnad eller helighet,
hvar-ken förstod eller ihågkom jag. Sedan jag kom i en offentlig
skola, hvarest uppsigten var slapp, upphörde småningom
sorgfälligheten att uppfylla alla religionens yttre pligter.
Likväl läste jag ännu alltid Bibeln, bad mina morgon- och
aftonböner, gick i kyrkan, och var ej så ond som annat folk:
bvilket allt gaf mig hopp om salighet. Då jag kom till
Universitetet i Oxford var jag ännu i samma fördom: jag
visste ingenting om en invärtes helighet, utom att samvetet
understundom anklagade mig, isynnerhet före och efter den H.
Nattvardens begående, och åstadkom en snart öfvergående bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
