Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Om Wesleyanska Methodismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Methoätimen.
Min frder ville, *tt jag i mitt 23 år skulle tag* Ordinea.
Vid denna tid förde mig Guds forsyn att låsa Kkmpis’ hok om
Christi efterfö\jelse, hvarutur jag lärde, att äfven bjertat
måste vara rent. Af dess läsning fann jag i mitt hjerta mycken
tröpt, som jag förut ej erfarit, och umgänget i*ed ep from
V#u bragte mig till beslutet att ändra mitt lefverue» Jag gick
hvaijq vecka till den H. Nattvarden, vakade öfver mina tan*
kar, ord ?ch gerningar, bestämde ett par timmar om dagen
till min enskilda Gudstjenst; jag eftersträfvade och bad om
Invärtes helighet; och då jag gjorde så mycket, och förde ett
sa gpdt lefverne, höll j*g mig för en god Christen. Men df
jqg tfler någon tid genomläste M:r Laufs Christian Per fa tion
atyd seripys Catt, blef jag först rå It öfvertygad om höjden,
bredden ooh djupet af Guds lag. Jag ropade till Gud om
)yelp, oeh ökade mina bemödanden alt hålla hela Guds lagf
År 173Q började jag bespka sjuka och fångar, bespisa oeh
Mäda de fattiga: jag försakade så mycket som möjligt var, för
ptt hjelp* min nästa, vedersafcade mig sjelf och höll Onsdags**
och Frecfcgs-fastan, och nu viaste jag ej, burn jag skulle
konwa längre. Men då jag några år derefter var i en
döds-ftra, kunde jag, oaktadt all hörsamhet, hvilken jag på det
hog-pta bemödat mig att bevisa. Gud, icke finna tröst eller visshet
om nåd. Detta gjorde mig ej litet heslört, emedaj) jag ej
trodde, att jag hittills hade byggt på sanden. Icke länge
derefter gaf någon mig det rådet, för att vinna förening med
Gud, att ej se på utvärtes gerningar, utan beflita mig om
å-skådningen och själens innerliga suckan och dylika öfningar.
Detta var en förfinad våg att förtrösta på mina egna
gerningar. Jag följde hans råd, men kunde ej heller häruti finna
någon tröst. På fartyget, då jag lemnadc England, beflitade
jag mig om alla goda gerningar. Väl sökte Mähriska
Bröder-ne visa mig en bättre väg, men jag höll den för dårskap.
Sålunda kände jag icke Christi rättfärdighet, och har derföre
i Savannah huggit i vädret. Jäg var under lagen, och måste
dagligen ropa: ”hvad jag icke vill, det gör jag.” Jag gick
ofta till bönen, och Gud skänkte mig oftare derutinnan den
tröst, som är en kort försmak af trons lif. När jag
återvände till England, och återigen kom i lifsfara, oeh dorvid blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
