Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [27] Flygare (Fru), Kyrkoinvigningen i Hammarby - [28] Adlersparre, Smärre Samlade Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit ti vackra garantier for det konstnärskap, som hon sUr
i begrepp att uppnä. Vi kunne i det följande vara korta.
De qvinliga karaktererna äro väl kallna; Tbelma förtjenar
många loford, Maria måhända ännu flera. De manliga ifrån
Grefve H. till Gubhen Borgstedt, ifrän Bllm till farbror
Sebastian, äro, med undantag af Leiler, rätt goda. Såsom
livar-dagsgcstalter och sedda blott från utsidan hafva de lämpat
sig bättre för den feminina behandlingen. Sjelfva Grefve
Alba iv o är vida bättre än architekten. Han gör ingenstädes
anspråk på att vara en fullfärdig nian, och faller således, eliuru
på sätt och vis hjelte, naturligare inom den qvinliga
horisonten. Handlingen går raskt, situationerna äro ofta sinnrika,
språket i allmänhet rent, koloriten ej sällan mera glänsande,
än varm. En viss köld är i allmänhet karakteristisk för vår
Författarinna. Det länder henne till så mycket större heder,
att handlingen sjelf ändock ofta är af den beskaffenhet att
kunna röra. Språket, gemen ligen ledigt, stakar sig dock
ofta i dialogen, hvilken ej sällan våndas i en högst besvärlig
styfkjortel. Ett och annat språkfel kan anmärkas; till ex.
det ofta förekommande ordet ”anspegling” i stället för
anspelning (jénspielung), eller rät lare, för att tala Svenska,
”hänsyftning.” — Mot slutkatastrofen kunde måhända den invändning
göras, att allt synes något för mycket enkom och beställdt.
Leiler, som då blifvit dömd att alltigenom göra en dålig
figur, var kanhända alldrig onaturligare, om också läsaren med
recensenten måste tillstå, att han tillika alldrig var
förnuftigare, än då han tog sitt parti och slog ihjäl sig. — Vi
önska att snart få fortsätta vår bekantskap med den Förf., hvars
sista arbete vi här anmält, och hoppas af hennes kärlek för
konsten att hon utan förtrytelse måtte lyssna till kritiken, då
den, såsom vår, utgår från en sann nitälskan för fosterlandets
vitterhet, och eu djup välvilja för enhvar, som har vilja och
förmåga att befrämja densamma. M_m.
[28] Smärre Samlade Dikter af C. A. Adlereparre.
Första Delen. Carlstad, Lundberg 1841. 160 sid. 8:o.
(Priset: 52 sk. B:ko.)
— — H° studium sine dirite rmj
N«c rade quid poasit, video, ianiinm — —
Houvnn.
Det är, om vi ej minnas orätt, omkring ett decennium,
sedan Hr A. första gången uppträdde såsom författare. Hr
A. bör följaktligen hafva haft tid att vinna den mognad i sitt
Lonstnärsyrke, dit en lycklig natur ledes af fortsatta studier.
— Efter en noggrann genomläsning af ifrågavarande arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
