Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa exempel åro alla med diplomatisk noggrannhet ar den
oss föreliggande texten återgifna ocli finnas icke upptagna
under rättelserna. Äro de tillräckliga att öfvertyga en bildad
läsare, att Hr A. lika litet känner den allmänna som den
Svenska grammatikens första och enklaste re glor? — Hvad
sjelfva den poetiska diktionen beträffar, måste vi erkänna att
den är lätt, på samma sätt som allt lättfardigt. Hr A. är en
poetisk natur och skalle vara skald, i fall sinne och kärlek
för konsten ensamt utgjorde de essentiella kännetecknen på
en sådan. Herr A. saknar icke vackra poetiska tankar, men
karakteristiskt är det sätt, hvarpå de framskymta och
försvinna. Knappast bar han entamerat ena ändan af en poetisk
idé-serie, förrän han, förledd icke af rim-nöd ntan tvärtom af
öfverflödet på rim, likt och olikt hugger i högen efter det
första bästa, utan att låta sig genera deraf, att meningen
erhåller en ny och oväntad, stundom syntaktiskt felaktig,
oftast platt tournnre. Följden af detta slags frossare-sjelfsvåld
är en löshet i versbygnaden och ett bizarrerie i
idé-associationer, som är lika kärnlöst som vämjeligt. Hr A. tyckes
anse versens fedighet och välljud såsom det första, hvarunder
tanken måste subordinera, dervid förgätande, att båda måste jemnt
passa för, jemnt fylla hvarandra, så som kärnan fyller sitt
skal, som idealet fyller de gamle skulptÖrernes marmor. Med
innehållet måste formen vara gifven; och enhvar, som antingen
bettlar i den förras fattigdom eller irrar obeslutsam i dess
rika förrådskammare, må vara hvad han vill, men skald är
han icke. Detta i allmänhet om Hr A:s diktion. — Innan vi
lemna det rent formella af vår Förf:s skaldskap, återstår att
visa, det hans studier af metriken äro lika svaga som hans
grammatikaliska insigter. Utan att fasta oss vid verser af så
missljudande sammansättning som dessa: sid. 51.
Och böjer sig för svaga småsinlbeter
fegt tiggande om sina rättigheter,
eller upprepa vår förra anmärkning om Venedig och Ven’dig,
anföra vi, sid. 78.
Byron sjöng: ”att du af sjöars mängd
är skönast underfulla silfverspegel” $
der första versen är trocbaisk, den andra, liksom de
efterföljande, jambisk. Men framför allt hans hexametrar! Hvad
säger läsaren om daktyler, sådana som dessa: ”Småkén hänn”,
”Hänfört mitt”, täcksämt från”, ”Söfvä tré årtösén.” Dessa
kuriosa återfinnas alla under Epigrammer sid. 79. följ. Men
en . hexameter (sid. 7t). Buonaroti) är af så lustig komposition,
att vi anföra den i dess helhet:
Heglörn&s sl&f, men döck fri Inöm dem; örnéns flykt émöt lOllo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
