Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Arfwidsson, N. Bildande Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det finnes i alla tider moderna saker, sem äfven det
obetyd-ligaste smaksinne hos frnntimren vet att undvik», och
ingenting ursäktar då konstnären, som använder det. Hans
karnation är i allmänhet icke ful, ehuru glatt och föga naturfrisk,
men hans rodnad på kinderna är sminkets, icke den hlodets
omlopp ger; ty dessa röda klickar sitta löst utanpå, sällan
sammansmälta de med ansigtets grundfärg. Hans
"Läkare-konsultation" tro vi vara hans bästa tafla i den vägen bland
de exponerade. Väl saknar den, genom de båda förnämsta
hufvudenas tomhet, den betydelse som i den kunnat läggas,
men Barberarens figur, hans bekymmerslösa ans af
instrumen-terne, är dock något bade rigtigt tänkt och återgifvet;
ställningar och teckning äro ock bättre, mindre affekterade än
vanligt — Utom genremålningen var H. kanske ändå mindre
lycklig. 1 hans "Spisning på hofvet" tyckes hela hofsoeieteten
utgöra en enda slägt, så lika äro hufvudena, och belysningen
har heller ingenting utmärkt. Hans ringa konstsinne visar sig
kanske tydligast i "Skogselden", likasom hans duglighet i
färgbehandling här sviker honom. Taflan är litet gul farg bland
svarta träd. Intet spår af någon artistisk uppfattning utaf en
så fasansfull naturscen.
Med Hagkerts oeh Halls egenskap af Svenska konstnärer
förhåller sig ungefar som med, om icke de flestas, åtminstone
de utmärktares på denna Exposition; den ene var född här,
men fanns här nästan alldrig, den andre var icke född här
och fanns här obetydligt. Båda hafva ett beromdt namn.
Hackerts egentliga konstnärslynne lär man icke känna af det
Landskap här sågs, ty det är ej i hans vanliga maner; det är
tungt och nästan dystert; hans stora förmåga att behandla
perspektivet igenkännes dock äfven i denna tafla, som har en
vacker, mild ton, och hvars äfven aflägsnare trädpartier
deta-chera sig väl mot den genomskinliga luften. Halls minia
turer äro fina och vackra, rigtiga små Boudoirstycken.
Bland 18:de seklets porträttmålare intager Wehtmuller
ett utmärkt rum. Med vida mer och renare artistiskt sinne, än
de fleste af hans samtida, skattade dock äfven han något till
tidens falska rigtning och koketteri. Det visar hans
”Ariad-Fiey IL 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
