Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Arfwidsson, N. Bildande Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och älskvärdhet i tonen, en lätt ocli skon pensel, behag
ock innerlig känsla voro Martins utmärkande käunetecken i
landskapet. Hans kompositioner hafva, så ofta ämnet
medgif-ver det, något verkligen storartadt i anläggningen. Solljuset
älskade ban, och ban låter det ock frambringa ypperliga
effekter. Hans träd bafva i allmänhet ingen grandios karakter,
men de äro tecknade med sanning ock behag, och luften
spelar så litt oeh genomskinlig bland deras intagande löfverk.
Mot harmoniens lagar, så svåra att rätt följa i landskapet,
bryter Martin ej. Jord, luft, himmel, vatten, allt smälter så
väl tillsammans. Åfven i genremålningen var han utmärkt;
det visa N:o 162 och 165. Dessa taffor ega en vacker, sann
och lefvande kulör, en renhet i anda och en smak i
utförande af accessoirer, som sticker temligcn starkt af mot
produk-terne af den med Martin samtida s. k. ”utmärkte
genremålaren Hilleström.”
Åfven på iottnen af Hörbergs väsen låg en ganska
utmärkt konstnär gömd, men steg alldrig rätt fram i dagen.
Detta kan ej gerna tillskrifvas annat än en försnmmad
eppfostran och möjligen egenheter i lynnet. Han var väl en kort
tid elev vid Akademien, men vid den ålder, di andre redan
hunnit mästerskapet, om de eljest någonsin hinna det. Efter
all anledning rönte han ej der särdeles uppmuntran, då han
så snart valde alt återgå till sin bondstuga, och blef hvad
han blief. En viss bondaktig tölpighet vidlåder hans arbeten
oeh i det teehniska var han särdeles ofta svag. Han *kall
derföre alltid förefalla dem, som blott se detta i konsten,
och för hvilka denna ar kenst blott så vida den med möda
Instuderad blifvit, mäkta klen, och de skola uttömma sig i
armärkningar, rättvisa anmärkningar, öfver alla felen i hans
taflor. Men det ligger dock n&got i dem, som icke kan läras;
der finnes anda, och den stundom af ganska utmärkt
beskaffenhet. Hvilken mångfald och betydelse ligger ej i hufvudena
på ”Skattepenningen.” Bondgubben på ”Heliga familjen”, hur
lefvande, sann och allvarlig! Hur mycket känsla och andakt
i ”Ghristus framhafves i templet"; och i konstnärens eget
porträtt, hur mycken naivitet, natur och lif! Och är det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
