Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häradshöfdingen ock målieganden sammanställas på ett
sitt, hvilket icke lcmnar ram för något tvifvel om Häradslio£»
(lingens pligt att bevaka häradets anspråk alldeles så, son
Konungens soknare (sökare, fiskal) egde bevaka Konnngens.
Också nppgifver det första bland 6ist anförda lagrum, för
stadgandet, att Konungssoknaren, målseganden oeh
Håradshöf-dingen borde vid det tillfälle, det omförmäler, när vara,
uttryckligen det skäl, att de äro, alle, mål segan de i det
målet.
I egenskap af häradets ombud ålåg Häradshöfdingen äfven,
åtminstone i Vestergötland, åtskilliga rent administrativa
bestyr, såsom att tillsäga om anskaffande af rätt mål oeh vigt,
att skåda jagttyg m. m. *); äfvensom att uttaga skatterester •).
Allt hvad här blifvit anfördt, såsom ingående i
HUrads-höfdingens befattning, år alldeles främmande för Domarens
värf; det erinrar om den tid, när domen var alla de till
tinget sammankomna Odalmännens gemensamma sak, oeh särskild
domare hvarken behöflig eller ens påtänkt.
Men af allt detta förekommer i Svea la gar nes
beskrifning på hundares-domarens embete — intet.
Deremot framträder i dessa lagar en temligen klar åsigt
af Domarens kali, såsom sådan. Den röjer sig först uti
sjelfva embetets benämning. Här omtalas ej häradsmanna-
eller, såsom det här skulle heta, hundaresmanna-mål.
Up-lands- och Södcrmanna-lagarne samt den yngre Vest
mannalagen *) ställa, samtliga, i spetsen för hvar sin Thingmålabalk
det stadgande, att Konungen eger sätta Domaren dom i
händer; och Södcrmannalagen 8) bjuder, att, om Domaren tog
mutor, skulle han återgifva mutan, böta oeh mista dom sin.
Dom är således Svealagarnes benämning på
hundares-doma-rens embete. Samma åsigt röjer sig äfven uti den större
utförlighet, med hvilken Svea lagar uppehålla sig vid de
hun-dares-domaren, såsom sådan, åliggande pligter.
Ingenstädes i VestgÖtalagen, ocb blott på ett enda
ställe och i afscende på ett enda slags mål i Östgötalagen,
har rec. funnit ansvar stadgadt för Domare, som undandrager
A) VGL. II. FB. XLV. III. LVIII. II. FB. XLVI. I
fullkomlig öfverensstämmelse härmed, och såsom en ytterligare utveekling af
ktmmuna (styrel sens rent demokratiska form, förekommer i VGL. ock
det inseende, som en Nämndeman egde utöfva inom hvart irrannelajr.
6) VGL. II. FB. XL.
7) Rec. förutsätter här, såsom bekant, att den i allmänhet så
kallade Dalalagen icke är annat än en äldre Vestinannalag, oeh betecknar
den derföre längre fram i noterna: VmL. I, hvaremot den lag y som
vanligen kallas Vestmannalagen, betecknas: VmL. H.
8) KmB. XII. pr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
