Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig att döma. (Vestgötalagens stadgande om ansvar för
Ha-radshöfding, som åsidosatte sin pligt att sammankalla ting,
bör ej hit). Det gamla föreställningssättet om damen,
såsom de samlade Tingsmännens gemensamma verk,rö-~
jer sig ännu i denna hrist, som tydligen har sin grund dernti,
att man dittills icke på allvar tänkt sig möjligheten, att
Ha-radsliöfdingen, omgifven af Tingsmännen, skulle kunna stanna i
ovisshet om lagens rätta mening och derföre vägra dom: att
man ännu alltid tänkte honom såsom de samlade
Tingsmännens Ordförande, hvilken afkwnade deras beslut, och således~
ej heller för dess innehåll stod i särskildt ansvar.
Uplands-, Södermanna- och båda Vestmannalagarne •)
underkasta deremot hundares-domare, som undandrog sigattfölla
dom, laga bot, hvarvid dock den förstnämnda lagen 10)
förunnar Domaren, der han så önskade, viss besinningstid. Den
äldre Vestmannalagen omtalar oek på anförda ställe svåra
mål, som uppsattes11); men den yngre IS) tillåter bestämd t r
ensam bland de anförda Svcalagarne, att Domare, som sade
sig ej kunna döma om målet, linge hålla sin dom
under Lagmannen. I noga samband härmed, och såsom ett
nytt bevis på en strängare åsigt af hundares-domarens, likasom
af Lagmannens, kall, förekommer ock i Svcalagarne den af Hr
N., i andra afdelningen af dess arbete, med klarhet och omsorg
behandlade läran om tmd, det Domaren var skyldig att med
parten ingå om domen: cn lära, som deremot alldeles
’saknas i Götalagarne.
Det är således icke en slump man bör tillskrifva det
uttryck, hvarmed Södermannalagenbetecknar
hondares-domarens pligt, då samma lag **) yttrar, det denne Domare eger
skilja bönderna lag. Uttrycket.skilja användes, såsom
allmänt är bekant, både före ocb efter Södermannalagen,
e-gentligen att beteckna Lagmannem skyldighet. Men detta
språkbruk grundar sig på det i Götalagarne rådande, från
äldre tider härstammande, föreställningssättet. Med ett annat
borde ock språkbruket förändras* och rec. anser
Södermanna-lagens språkbruk således vidä båttre, än det i Landslagar*
ne från andra lagar, jemte namnet Härailshöfding, inkomna
bruket af orden lag sJälja. Såsom ännu ett bevis på
före-nämnda, strängare åsigt kan slutligen anföras det, så vid t rec.
märkt, första gången i Södermannalagen l4) förekommande
») UL. fmB. II: i. SmL. £mB. III: I. VmL. I. pgB. IV. II.
|DmB. VIII. 10) PgB. VIII. B.
*1) Jfr CuRiSTOPnERS Landslag ThmB. XXV.
»«) (3mit. X. *») |:iuB. I. pr. *•*) M- HL *•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
