Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka skulle å allmänt riksmöte fora folkets talan. I
allmänhet hade de stofre redan före Magnus Ladulås’» tid tagit
folkets makt i sin hand. Desse* kunde således alltid paräkna att
blifva kallade. Meik i saknad af den* moraliska makt, som
ligger i laglighet, och då den physiska, som de kunde
disponera , likväl alltid var mindre än den allmogen , en gång enig,
innehade, sågö de sig vid hotande faror dock ofta nödgade
alt appellera till folket; en appell, som numera icke skedde
enligt Svensk lag, utan i Öfverensstämmelse med de
maktegan-des politiska åsigter, ined det dem kända mönstret för staten,
"sådan den bör vara", d. v. s. det Tyska eller Danska. Det
hade redan, förpr o vin ci e 11a, eller såsom sådana ansedda,
ärendens behandling, blifvit, ehuru med inskränkning,
tilläm-padt af den äldsta Landslagen. Det skulle nu i erkändt
riks-vårdande frågor lämpas på Svenska förhållanden; hvilket
skedde så, att man i början kallade de stånd, af hvilka man mest
hoppades, någon gång också dem, hvilka man mest fruktade.
Småningom uppstod deraf häfd. De stånd, hvilka under en
längre tid blifvit kallade till hvarje riksmöte, ansågos
berättigade att fortfarande kallas. Men ända till 17:de århundradet
innehar en äådan rätt intet utéslutande af atadra, intet anispråk
för de sedan längre eller kortare tid kallade ståiideu att
ensamme föra folkets talan. Tvärtom finner man under lt>:de
och 10:de århundradena nya stånd tid efter annan inträda
oeh intaga plats bredvid de gamla. Rec^ säger stånd. Den,
sém vid .deéta ord genast tänker sig alla de rättigheter, dem
”Riksdagsordningen af d. 10 Febr. 1810, méd ite sedermera
af Konungen och Riksens Ständer antagna förändringar”,
stånden tillerkänner, och derföre stfttes af uttrycket, kan rec. blott
erinra, att i 15:de och 16:de århundradena hvarken
Riksdagsordning eller några andra fasta reglor for Riksdagens
sammansättning eller verksamhet funnos, öch att således äfven
sjelfva begreppet om ”stånd” hade en obestämdhet, som illa nog
motsvarar föreställningen om den enda möjliga representation
af stålens ideella intressen 5e).
Efter dessa anmärkningar går rec. att meddela de af Hr
N. sammanställda, möjligrn icke i hvarje detalj fullt pålitliga,
men för samhällets Fortgående utbildning, i hufvudsaken,
ganska upplysande efterrättelser rörande nya stånds successiva
inträde bland de lagstiftande under det uppgifna tidehvarfvet.
56} I Tyskland vet kvar och en, som kSnner sitt eget lands lagar»
att Tysklands Prelater och Ridderskap egde ”Landstandschaft”,
såsom i«nehafvare af fri jord, icke såsoip vårdare af ideella
intressen. Härom kan ses Maueewhischeii , Grundsåtze des keuUgen
dentsehen Sinatsreehts. Frankfurt am Main 1837, $• 1S2. ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
