Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de nämnda systemerna b vilar på den grundsats, att jordlegan
betalasmed en, efter den förmodade, bebållna
medelaf-kastningen beräknad, årlig, noga bestämd afgift.
Detta system, det natnrliga i ett land, der den folkklass,
bvilken till lega tager andras jord, eger sjelfkänsla, som
förödmjukas af arbete under andras ledning, mod att trotsa
tillfölliga förluster, för att sjelf odelad skörda frukten af
större skicklighet ocb mera arbete, insigt att beräkna sannolik
af-kastning, samt, slutligen, nog förmögenhet att med eget
kapital sköta den legda jorden, öfverensstämde för väl med
Svenska allmogens under kampen med en sträng natur stadgade
lynne, att dess, utaf våra gamla lagar bevittnade, uråldrigbet
i Sverge bör väcka förundran; buru sällsynt ocb ungt det än
i större delen af Europa må vara. Obekantskapen med det
Slaviska eller dagsverkssystemet ådagalägges dels deraf, att
Landskapslagarne endast tala om försummelse med afrads
utgörande, men icke om underlåtenhet af några andra prestationer,
dels derutaf, att Uplands- och Södermannalagarne, vid
af-r ad ens beskrifning, blott omtala penningar, eller säd och
penningar ss). En enda af Landskapslagarne, nemligen
Östgöta-Iagen, nämner dagsverken, såsom ingående i legoafgiften, men
inskränker dessa likväl till tvenne årligen af hvaije attung,
hvaremot hela den öfriga afgälden utgick i spannemål, och
*teg till fyra tunnor, eller i vadmal, då den uppgick till
tjugu-fyra alnar. I hvad mån spår uti Landskapslagarne finnas till
det Romaniska systemet, skall längre fram utredas.
Kontraktet ingicks för viss tid. Endast Vestgöta- och
Helsingelagarne ••) bestämma om längden af denna tid intet. I
allmänhet *°) utsätta Svealagarne den till 8 år.
Östgötala-gen 91) fastställer den deremot till sex; hvilken regel också i
Landslagarne antages. Men denna tid kunde dock, äfven emot
den ena kontrahentens vilja, förkortas i åtskilliga fall, hvilka
Hr N» uppräknar och anser, samtliga, vara till jordegarens
fördel. Dessa stadganden äro i sjelfva verket så upplysande för
delar, t. ex. i Ferraresiska landet (Leo, Verfassung der
Lombur-disehen Stådte. 8. 120, not. I) och i Neapel (Jones 1. c. s. 99).
88) UL. JB. I. pr. SmL. AB. II: 1. JB. XVII.
89) Den äldre Vestmannalagen förbigår med fullkomlig tystnad
e-gentlig jordlega.
UL. JB. X. pr. SmL. JB. X. VmL. II. JB. XXIV, XXV. /
91) BB. IX. pr. 1. Af samma lags förklaring uti samma tfockv #
att årsgift ej var laga gift, jeiuförd med det föregående stadgandet#?
att landbo må vittna sig till ett år, äfvensom af VGL. I. AB. XVIIct
jpr. och H. AB. XXV. synes den slutsats kanna dragas, att legostimVp
man af ålder varit inskränkt till ett år. \
3*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
