Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frigtm om jordegarens och landbons Ömsesidiga ställning, att
in närmare redogörelse för hvad hit hörer äfven bör kunna
intressera Freys läsare. Det förs ta fallet var, då tvist uppstått,
huruvida legostämman var tilläitdalupen eller icke. Hr N.
anmärker, det landbo i sådant fall blott fick bevisa sin rätt till
ett års orubbad besittning. Stadgandet finnes i
Östgötala-gen ta). Hr N. åberopar också Uplandslagen, och sknlle
med samma skäl kunnat anföra Helsingelagen; men dessa
tala ej om någon inskränkning af den tid, som bevisningen
kunde angå, när medgifvet var, att legokontrakt verkligen var
ingånget ; utan stadga, huru lång tid efter den, då legokontrakt
skulle, såsom en landbo föregaf, hafva blifvit ingånget,
samme landbos rätt att styrka, det kontraktet verkligen var
afslu-tadt, fortfor. De afse troligen, närmast, det fall, Uplandslagens
JB. XV. 6 omtalar, eller att flere påstodo sig hafva legt
samma jord.— Det andra var, då egaren sålde sin utlegda jord.
Grundsatsen, att köp bryter legostämma, träffas i
Östgöta-gen, Uplands- och Helsingelagarne samt yngre
Vest-mannalagen. Den motsatta, billiga grundsatsen, som
Sö-dermannalagen antog, upphäfdes genom Magnus Erikssons
Landslag, och blef sedermera icke å nyo erkänd förr, än Sr
1800) ock äfven då blott med modifikation. — Det tredje
var, då jordegaren, utan annat skäl, än sitt valbehag, ville
bryta ett erkändt kontrakt. Östgöta la gen tillerkänner
tydligen **) jordegaren denna ratt. Möjligen är Uplandslagens
mening densamma •4), ehuru ett annat ställe i denna lag synes
inskränka tillåtelsen till det fall, att jordegaren sjelf ville bo
på sin jord •*). Vestgötalagen ••) inskränker jordegarens
rätt, att före legostämmans slut fördrifva den landbo, med
hvil-Iten han eller dess maka ingått kontrakt, till den händelse,
att egarens maka aflidit, och medger, till en början, också blett
besittning af halfva bolet, hvaremot landbon egde att ännu ett
år behålla den amlra hälften. Södermanna- och yngre
Vest-manna-lagarne äro ock gynsammare emot landben* än
Uplandslagen. Båda tillåta landbons trängande å, eller ifrån,
legd och osåld jord, före legostämmans slut, endast då
jordegaren sjelf råkat i trångmål; och den sednare lagen
tillägger, att jordegaren äfven i sådant fall måste nöja sig med
halfva bolet till legostämmans slut"). Landslagarne
godkänna Östgötalagens stränga regel; blott med den mildring,
9*) BB. IX: I. 93) BB. IX: 1. 94> jb. xis 1. XII: I.
e*> JB. XIII: 3. »6) I. AB. XVIII. p. II. AB. XXV.
97) SmL. JR. X. pr. 5. VmL. II. JB. XXVIH. — I öfrigt ornhtfa
både ÖGL. UL. och VmL. IL, i hithörande fall, återbfirande af
pro-portionerad andel i städjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
