Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen, och Landslagarne upprepa 10Ä), det s&dant dödsfall
icke bröt legostämma, ocb sätta icke på något sätt ny lega
i fråga.–Vid landbos dödsfall återgingo deremot, enligt
Vestgötalagen 107), tvåtredjedelar af den arrenderade
jorden till egaren; afled hustrun, återföll en tredjedel,
öst-gö tal agen bestämmer tvärtom, likasom Uplands- och
SÖ-dermannalagarne, den yngre V estmannalagen och
Landslagarne 108)9 att sådant dödsfall icke rubbade legan.
För sammanhanget med frågan om legans bestånd kan
ännu tilläggas, att Östgötalagen 109), ensam af alla Sverges
äldre lagar, tillerkänner den landbo, hvars legostämma
tillän-dagått, optionsrätt till legande af samma jord. Anledningen till
detta undantag från allmänna regeln är tydligen att söka
der-uti, att denna lag, ensam, utsätter både den jordlega, och den
städja, som fick tagas.
Vi bafva redan, såsom ett karakteristikt drag af
Romaniska systemet, men hvilket stundom också finnes i det Slaviska,
anfört, att jordegaren lemnar det till den utlegda jordens
bruk nödiga kapitalet. Legan är, enligt båda de
omför-mälda systemerna, så tryekande, att legotagaren icke utan stor
svårighet sjelf kan förvärfva detta kapital. Det här ofvan,
efter Sverges gamla lagar, framställda systemets fullkomliga
skiljaktighet från de förenämnda gör, ensam, den anmärkning
öfverflö-dig, att landbon i dessa lagar framställes såsom egare af
driftskapitalet. Ännu öfverflödigare är denna anmärkning för
den, som vet, att äfven under tider, då de förstnämnda, båda
systemerna till en stor del utträngt det gamla, inhemska,
Svenska landboar likväl i allmänhet fortfarit att sjelfve ega det
kapital, de vid gårdsbruket användt.
Men anmärkningsvärdt är, att landbon i äldsta tider
äfven egde oeh med sig flyttade åbygnaden. Östgötalagen
ålägger landbo att hafva tre hus, nemligen lada, sädesbod
och visthiis. 1 öfrigt stod honom fritt att bygga efter
behag. Men ej mindre de trenne uppräknade husen (man skulle
kunna kalla dem laga hus), än de Öfriga, egde hag, då han
flyttat, rätt att bortföra; de förstnämnda likväl icke utan
hembud till jordegaren 110). Uplands- och
Södermanna-lagarne samt den yngre Vestmannalagen UI) omförmäla
väl icke någon skyldighet för landbon, att å egen kostnad be-
106) MELL. JB. XXX. Ragv. Ikgem. JB. XXXII. Gbb. LL. JB»
XX: 2. 107) i AB. XXIV. pr. II AB. XXXIII.
108) ÖGL. BB. IX: 4. UL. JB. XIII. pr. SmL. JR. XI: 5. VmL.
II. JR. XXVI. MELL. JB. XXX. Ragv. Ingem. JB. XXXII. Gu.
LL. JB. XX: 2. 109) BB. IX: 4. HO) ÖGL. BB. IX: pr. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
