Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före Konrad II:s tid öfvergingo från fader till son, och att
frågan då blott var om arfsrättens vidare utsträckning,
kanio-bemtas af Consnetudines feudorum 1S9). Den derom gifna
lagen 14°) förmodar Simonde de Sismondi l41) tillhöra 1026. De
Tyska länens ärftlighet anser Eichhorn 14S), såsom ree. synes
på goda grunder, kunna räkna sin ålder från slatet af tionde
århundradet, och början af det elfte.
1 den tionde titeln har rec. först stött på några misstag,
uti öfversättningen af AlsnöStadgan. Så har Hr N., vid
anförande af Konungens ord: ”gifva vi alla våra män och vår kära
broder bendigs och alla deras gårdsfogdar och landboar och
aJUa dem i deras gods äro, fria från all konungslig rätt”,
Öf-verhoppat orden: ”och (dia dem i deras gods äro” I det
följande utdraget har han deremot, uti tiraden: ”de män, som med
häst tjend”, efter ordet: "som”, tillagt ordet: ”oss”, hvilket
ger en helt annan mening. I de slutsatser, Hr N. af dessa
utdrag gjort, finnes dock intet spår af dessa misstag.
Uti den första punkten af den ss. 164—169 lemnade
framställning af Adl. Privilegierna, för tiden 1285—1561,
förekommer också ett misstag: uppgiften, att Magnus Ladulås
påbjöd inrättandet af Tavemerier (gästgifverier).
Hr N. kan det ej bafva undfallit, att de till
våldgästningens afskaffande före 1561 utfärdade lagar kunna ordnas
under tre särskilda klasser. 1 den första råder den grundsats:
Rättare skulle tillsättas, för att emot full betalning, antingen
sjelfve gifva, eller hos andra skaffa resande husrum m. m., b varvid
ingen bonde kunde påtvingas mer än två män och två hästar.
Blott i förbigående nämnas sådane män, som ville uppköpa
och åter ät resande utsälja, hvad dessas behof kunde fordra.
De så blifne frivillige gästgifvare förklarades berättigade
att för sina varor taga, hvad betalning de ville. Andre
bönder måste rätta sig efter närmaste köpstads priser.
Dessutom funnos väl, i alldeles öde trakter, som skilde
bebodda nejder, Sälohus 14S): hus, hvilka, i öfrigt obebodda,
-af resande begagnades; samt, i något mindre vilda, men ännu
’doek glest befolkade trakter, sådana, med särskildta understöd
Norrmännen, XrftHga: Pniiim, Englischc Reieks-und RechtsgeseKichte
teil der Ankunft der Norrmannen. 1. ss, 9—lO oeh 56.
139) | Bok. 1 tit. 2 §.
140) I den så kallade femte boken »f samma Consuetudines.
1*1) Hutoire des républiques Italiennes dt* moyen dqe. Paris 1826.
1. t. 109.
1**) Ueutsehe Staat*- und Reektsgesehiekte. 4: dt Uppl. gg. 259. not.
«. ock 565. not. e.
W*) Gausa, Sv. F. Hi*t. 1: t. 64* Jfr Lamtaiivs. Journatai s. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
