Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Pedagogik - [33] Bugge, Det offentlige Skolevæsens Forfatning i adskillige tydske stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerhet dess praktiska sida* har man derföre i sednare tider i alla
Tysklands stater användt den största omtanka. Preussen är åter liär främst
i ledet. För alla skolans afdelningar finnas här Läräreseminarier,
förenade med praktiska öfningar vid närliggande skolor. Man räknade
1851 redan 52 hufvud- och II hjelpseminarier för folklärare, med
ifrån 20 till 100 lärjungar i hvarje. Under den treåriga kursen i ett
sådant Seminarium meddelas undervisning i: religion, modersmål,
arith-netik, geometri, deklamation, välskrifning, teckning, geograpbi, sång,
orgel- och violinspelning, generalbas och uiidervisningskonst. Att i
dessa läroanstalter nndervisningcn är förträfflig och tillfyllestgör, om
ej öfvergår, alla billiga fordringar, synes bäst af ett ininisterialrcskript
af år 1857, der folklärarne med afseende på undervisningsförmåga
framställas till föresyn för lärare vid Borgareskolor och Gymnasier. För
bildande af lärare vid dessa sistnämnda skolarter finnas 8 Seminarier,
af hvilka det Berlinska ej syntes rätt väl uppfylla sitt ändamål.
Sach-sen har för folkundervisningen 6 hufvud- och 10 hjelpseminarier. Med
hvilken värma dessa inrättningar der omfattas visar bättre än något
annat den donation af en betydlig egendom och ett kapital af 40,000
Thlr, som Fursten af SchÖnburg-\Valdenburg förledet år gjorde till
upprättande af ett nytt Seminarium. Mindre omtanka har man visat för
liirarne vid de högre skolorna; för dem finnes ingen egen
bildningsanstalt, ty det Philolog. Sällskapet i Leipzig, under Proff. Hermanns och
Klotz’s ledning, är en enskild inrättning och har dessutom ett
uteslutande theoretiskt syfte. Bayerns förordnanden om lärarebildningen
äro lika systematiskt affattade, som sjelfva läroverksorganisationen. Den
blifvande folkläraren måste efter sin afgång från Folkskolan i 5 år
under ledning af en prest eller folklärare deltaga i undervisningen i en
Folkskola, derefter genomgå en tvåårig kurs i ett Seminarium, hvaraf
finnes minst i för hvar krets, och efter afgång från Seminariet
tillbringa 5 år som lijelpläraré, innan han kan anmäla sig till ordinarie plats.
För den högre lärarebildningen finnas inga egna anstalter, men då utom
de olika theoretiska och praktiska lärdomsprof, som måste afgifvas för
erhållande af en befattning vid Latinskolans lägre och högre klasser
samt vid Gymnasiet, äfven oeftergifligen fordras en tvåårig tjenstgöring
antingen såsom assistent vid ett Gymnasium, eller såsom privatlärare i
Gymnasiets läroämnen; synes man äfven här hafva användt all tillbörlig
omtanka för att skydda skolan från den olyckan att varda ett
experi-mentalfält for opröfvade eller oduglige lärare. Äfven i Wiirtemberg
Har man funnit, att den grundliga bildning, som i de fttrr nämnda
Seminarierna meddelas, ännu icke är tillräcklig att förse staten med fullt
akicklige lärare. Tillfälle till praktisk utbildning för kallet och
undervisning i pedagogik felades ännu; man har derföre nyligen med
Universitetet i Tiibingen förbundit ett Philologiskt-pedagogiskt Seminarium.
— Men det är tid att sluta denna uppsats. Bef. kan icke göra det,
utan att inför Förf. uttrycka den varmaste tacksägelse för det myckna
oéh lärorika hans arbete innehåller, och utan att önska det hvarje Svensk
skollärare må snarligen dermed göra bekantskap. Det låg i naturen
af denna uppsats, att den blott kunde fästa sig vid det allmänna eller
sjelfva uppränningenx och att de Pedagogiska principfrågorna, som här
och der finnas i arbetet, och isynnerhet i dess tredje del, finnas
af-handlade, dervid ej kunde komma till undersökning. Dermed har ref.
ej velat undvika att deri ingå, utan har han ansett detta tjenligast
kunna ske vid i^ågot af de tillfällen, då han framdeles crnar att for
allmänheten framlägga några af vårt skolväsendes angelägenheter,
somut-gjohrt föremål för hans eftersinnande och erfarenhet. . G. £—hl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
