Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [34] Carlén (Fru), Skjutsgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITTERHET.
[54] Skjutsgossen. Romantiserad Berättelse af Emilie
C ar len j Förf. till ”Professorn”, ”Fosterbrö derna”,
”Kyrkoin-vigningen i Hammarby” m. fl. Del. I. II. Stockholm,
Thomson, 1841. (Priset: i Stockholm i R:dr 44 sk. i Landsorten
3 R:dr B:ko.)
Utrymmet tillåter oss ej att fullständigt redogöra for detta
arbetes plan, och dess beskaffenhet torde äfven ursäkta att vi
for denna gång vike för utrymmets fordringar. Den temligen
lösa och hvardagsmessiga intrigen synes oss nemligen af
underordnad vigt; ty der den någon gång gör ett afsteg ifrån
hvardaglighetens stnåt, sker det på grund af en ensidig eller
falsk hållning i de handlande personernas k a ra k t erer. Den
ledande tanken i det hela skall sannolikt vara att uppvisa
tomheten af bördsföreträden och «tt yindicera den personliga
för-tjenstfen sin rätt, ehvad stånd dett än genom födseln måtte
tillhöra. Förf., som man vet, har med denna grundtanke icke
Öppnat någon ny bana; huruvida närvarande tidsförhållanden
gifva någon anledning att om trampa den gamla, huruvida
följaktligen frågan eger något djupgående menskligt intresse,
torde väl mången håfva lust att sätta i fråga. Vi för vår del
säga derom tills vidare ingenting: hvad vi dock tro oss med
säkerhet kunna antaga är det, att vårt tidehvarf icke eger en,
ädling af så andryg natur, som Öfr.Löjtdant H. i Skjutsgossen*
om icke bland adliga dumhufvuden, — och dumhufvudeft äro
ty värr en gemensam egendom för alla stånd. Herr Ivar^
Bohgenstjerna deremot, det borgerliga elementets,
jemnlikhe-tens representant, delar romanhjeltarnes vanliga öde i våra
dagar: att varia en underlig och gåtlik varelse. Först
adelsman, för det andra skjutsgosse, för det tredje garfvare, för
det fjerde possessionat, för det femte bildad inan, för det,
^jette och sista, öfver si! ta re nästan i samma grad som
Öfverst-Lojtnanten sjelf, utgör han ett osammanhängande helt af
olikartade beståndsdelar. När det nu ej lyckats Förf. utspiima
intrigen omkring den nämnda grundtanken, utan att
.hufvud-personernas karaktér måste visa sig behäftade med löjlig
enfald och prålande Don Qtiixoteri, så frågas: är antingen1
tankat* oriktigt täfrkt,: ellér äro karäktererne illa utförda? VI,1
m^dgifva att bördsfördomen i våra. dagar väl näppeligen Jian,
förfäktas, om icke af dumheten sjelf, ej heller på .allvar an*
faktas, om icke ,af fåfängan och öfVcrsitteriet; återstår‘således
den frågad: liggef tariken‘iriöm sferen afsamticfensititrfcsstefl?
Besvaras i sin ordning derinä trågä öied nej, så uppstår en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
