Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Tham, W. Om Adelskapets upphäfvande i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens tidens handlingar vil minga spir till adelns skatte- oeh
tiondefrihet för sina gods, till oinskränktare
jordeganderättig-heter for densamma, och afven till dess uteslutande ritt att
besitta adliga gods; men på alla stållen, som uttryckligen
angå Norge, sammanfaller adel och odel för det mesta, och
fulla länsherrliga rättigheter öfver sina underbafvande, i
afse-ende på jurisdiktion, upphörd m. m. förekomma blott för den
Danska adeln 1).
Denna Norges infödda adel blef således alldrig hvad den
samtida Danska, eller ens hvad den Svenska var, i inre makt;
men kunde derföre ej beller utveckla sa mycken yttre kraft; och
1 en tid, då blott en miktig Aristokrati kunnat hålla sig uppe
bredvid grannstaternas, spelade Norge alltjemt en
underordnad rol, och förlorade slutligen sin sjelfständighet lika mycket
med som genom sin adel, genom inre strider ocb yttre våld.
De magnater, som ej omkommo i dessa fejder, drogo sig
tillbaka till bondeståndet, och nnder Danska öfverväfdets tid,
från 1556, finner man högst ft spår till den infödda adeln.
Deremot började den Danska, som företrädesvis användes till
landets styrelse, att bosätta sig, och sökte snart att göra
gillande de privilegier, som den åtnjöt i sitt fädernesland. Det
lyckades alldrig fullkomligt, troligen mest af ofvannämnda
lokala hinder; annars har man ock i Norge, i våra dagar, sokt
ett skäl dertill i den Danska Aristokratiens fruktan, att i det
underkufvade landet se en egen adel uppstå, som en dag
kunde återställa sjelfständigbeten *).
Ånda till o. 16o0 finner man denna inflyttade adel
nästan blott i besittning af de rättigheter, som den förra
haft, såsom skatte- och tiondefrihet för sina ”hufvudgårdar”,
jordeganderättigheter i sin fulla vidd, rättighet att drifva
handel med gårdens afkastning, att taga skjuts som
Konungens embctsmän m. m., hvarjemte tydligare än förr uttalas
adelsmäns personliga rätt att ej fängslas före dom, och ej
cftmaB utan af Konung och Råd; äfven begagnas uttrycken
"ofri" oeh oadlig såsom liktydande, och genom gifte med ofri
man eller qvinna förverkades arfsrätt till adligt gods.
Emellertid synes så Väl af upprepade klagomål öfver illa fullgjord
rusttjenst, som af tvenae förteckningar , som man har öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
