Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Tham, W. Om Adelskapets upphäfvande i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adelns gods af 1625 och 1659, att dess besittningar voro
föga betydliga, och till och med i aftagande nnder en tid9 som
dock innefattar en del af Christian IV:s lysande regering, och
intet för Norge särdeles påhostande krig s).
År 1649 erhöll den Norska adeln ändtligen, efter
l&ng-varigt sträfvande, ”formedelst deres gode Förhold udi seneste
Fejdetid”, som det heter i ett föregående Kongl. Bref af 1648,
”Hals og Haand med Sigt og Sagefald og anden Herlighed
paa det Gods de haver, som Adelen udi Danmark over deres
Tjenere og God? nyder”, d. v. s. rätt ätt arrestera, döma och
afstraffa förbrytare på sitt område, och uppbara deraf
inflytande böter; dock med den inskränkning att bruka dessa
rSt-tighetet efter Norges lag och ej efter de i Danmark gällande;
privilegier 4). Revolutionen af 1660, som underkastade alla
privilegier en oinskränkt Konungamakts godtycke, kunde ej:
hafva mycket inflytande på den Norska adelns ställning i sta*’
ten, emedan den blott såsom en del af den Danska betydde
något i densamma, och dessutom fick sina rättigheter bekrfifi’
täde. Sin höjdpunkt hunno dessa i privilegierna af 1671 *)
för den då stiftade högre adeln, af hvilken äfven Norge fick
sin del, i det två Grefskaper, Laurvigs och Jarlsbergs,
och-ett Baroni, Roscndahls, inrättades vid slutet af 17:de
århundradet •).
Enligt dessa privilegier, jemforda med Norska lagen af
1687, hade Grefvarne hufvudsakligen följande rättigheter.
1) I afseende på sina personer: att blott dömas af ”Hpieste
Re t” i mål som röra lif och åra; att ej kunna arresteras för
skuld, ej derföre dömas på ära; att om de voro anklagade
för lifssak, taga sin tillflykt till Grefekapet, och der
förblif-vå under bevakning, tills dom vore ftlld, så vida ej målet
rÖrdé crimen Icesas; att förolämpningar mot deras personer vo
rö belaggda med höga böter m. m. 2) 1 och for egendomen
hade de: a) Jus majoratus, att äldste sonen ärfde Greflskapefc 7)
med iiteln, och delade öfrig, så fast som lös, egendem med’
de öfriga syskonen, som behöllo Friherrlig titel, tills
dekun-nfet förvärfva så stort qvantum af gods, som Konungen ville
för dem upphöja till Grefskap. h)Jut teslandi, med
förbehåll af äldste soneiis rätt. -c) Jus patronatus, éUer ”KaMa*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
