Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Tham, W. Om Adelskapets upphäfvande i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan någon fråga blifva om skadeersättning. Förlasten kunde
röra dels personliga, dels blandade rättigheter; då de förra
förbehållas alla nu lefvande adliga personer, ocb förändringen
blott skulle träffa dem, som hädanefter födas, så lärer väl
frågan om ersättning i detta afseende försvinna; vid de
blandade rättigheterna är att märka, utom hvad första
Storthin-get» Juridiska Kommitté framställt såsom skäl, att fråga om
förlust i detta afseende först då kan uppstå, när en adlig vill
afhända sig sin privilegierade egendom, och äfven då blott i det
fall, att egendomen kan afhändas, och att den kommer i en
annan adligs händer; men att för så eventuella omständigheter
stifta en lag, vore väl ej passande, och om den sknlle stiftas,
borde den utsträckas till all skadeersättning, som enligt
Grundlagens §. 105 kunde komma i fråga att gifvas. Hvad slutligen
Konungens varningar om främmande makters deltagande för
saken angår, så visade väl tidens händelser att
Interventions-principen användes i Europa; men dels vore det farligt för
Nationens sjelfständighet, att derpå fasta något afseende, dels
skulle troligen de främmande makternas mening ändras, om
de blefve upplysta om sakens verkliga sammanhang. Dock —
då Konungen genom skrifvelse af d. 50 Mars ytterligare
föreställt vigten af att ej nu fatta något beslut och lofvat sin
stad-fftstelse till nästa gång; då Kommitteen, likasom Konungen,
tror att statens väl blott då främjas, när Konungen och
folkets representanter gå hvarandras önskningar till mötes ^ och
då det vore af föga vigt, om frågan nu eller efter 5 år blefve
afgjord, så att ej derföre vore skäl att utsätta landet för
möjliga olägenheter; men då deremot, om beslut skall fettas,
Kommitteen ingen anledning finner till afvikelse från det förut
fattade; så föreslås alternative: att på grund af de genom
Kongl. Skrifvelserna af d. 17 Febr. och d. 50 Mars
meddelade upplysningar, och med särskildt afseende på det löfte
Konungen i den sednare skrifvelsen gifvit, att om beslutet om
adeln ej denna gång förnyas, men nästa gång ett lika lydande
fatta?, då gifva det sin sanktion, — Storthinget nu ej
företager saken till afgörande — eller att det utan ändring
antager de tvenne föregående Storthingens beslut.
Meningarna inom Odelsthinget voro delade. Mot förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
