Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [36] Strauss-litteraturen inom Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För oss, som Äro invecklade i dagens strid, måste
svårigheterna nu synas större än någonsin, just emedan don nu
lterrskande, mot den historiska Ckristendomen fiendtliga
bildningen, ännu ej funnit sin fullkomliga, allmänna, vetenskapliga
vederläggning; ty då vore striden slut. Äfven inåste
medgif-vaa, att motsägelsen gripit vidare omkring sig än någonsin, oeh att
den framträder med den anspråksfullhet, som vore saken afgjord,
och det nu blott gällde att bringa utslaget till allinän’ kännedom.
Men i frågor af denna art är just det anspråksfulla det raindst
sanna och verkliga, är det stora antalet intet bevis på
san-niug. Man är också nu, som alltid, benägen att för högt
uppskatta detta antal, och stridskrifter af det oädla slag, som
ined uppsåtlig falskhet vilja gifva den sak de förfäkta
sanningens sken, åberopa sig vanligen på denna omständighet, att
alla bildade menniskor hafva fallit till deras sak. Ja, ma»
har i Tyskland till och med fått läsa, att Stravss’ egentliga
förtjenst ej vore att hafva funuit sanningen, utan endast baus
mod att våga ut*äga hvad alla, lika med honom, hemligen
trodde. Och delta förkunnar man i en stridsfråga, i • hvilken
inom sjelfva Tyskland bildningens förnämste sakförare mer eller
mindre bestäuull tagit parti mot Strauss.
Ar således dett allmännaste karaktern af detta anfall e~
mot Christendomea icke någon ny och förut obekant, utan är
den blott samma fordran på sina satsers tydlighet och
oom-kullstötliga sanning, som redan så många gånger blifvit höjd
oeh åter förstummats, så måste frågas, om detta anfall nu i
sitt bestämdare innehåll visar sig vådligare än förr. Det
måste, som redan är anmärkt, synas vara vådligare, så längo
motsatsen ännu ej är fullkomligt häfd; men är det sken eller
verklighet?
Man lägger särdeles vigt på resultaterne af den kritiska
upplösningen af Evangeliernas trovärdighet. Denna kritik är
likväl ej alldeles ny: dess försök så väl all bekämpa
troligheten af Kyrkans antagande, att Jesu omedelbara läijungar voro
Evangeliernes författare, som att framvisa oförenliga
skiljaktigheter i Evangeliernas innehåll, har äfven förr varit gjord t,
utan att Kyrkan derföre sviglat i sina grundvalar. — Det
vore då kanske granskningens mera omfattande och genomgripande
karakter, som nu gåfve den en större styrka. Men det är
naturligt, att sammanläggningen af aumärkuiugar, hvilka hvar för
sig ej gälla något, ej kan gifva ett makligt helt: hålla
kritikens förmenta resultater ej stånd i sina särskildta partier,
eller åtminstone i de flesta, så måste den draga sig tillbaka,
och derigenom erkänna sitt nederlag. Alt i före varande fråga
kritikens särskilda anfallskolonner redan nödgalts börja sil t åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
