Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [36] Strauss-litteraturen inom Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycket af denna bildniug synes likväl vara: fribet i tanke oeh
handling for den enskilde. Men denna gemensamma frihet
upplöser all gemenskap emellan menniskor: frihet utan band är
ett allas krig emot alla. Detta band lägges på handlingen:
man fordrar den sedliga lagens efterlefnad, en moralisk
Religion; för öfrigt bör man få tro hvad man vill, hvad man
finner förnuftigast vara. Men en gemensam öfvertygelse måste
likväl finnas, nemligen om hvad som fir sedligt; ty annars
vore detta bestämdt genom yttre tvångsmakt, och således
ogiltigt, och saknande all rimlig rätt att vara herrskande lag.
Tanken måste nemligen nödvändigt fordra rätt att ffi nltrycka
sig i handlingen, så väl som i ordet; och den Engelske
Socialisten, som försvarar barnamord, finner sin öfvertygelse lika
förnuftig som den Tyske philosophen, som ogillar och afskyr
det. Men erkänner man ock ett gemensamt förnuft, som
godkänner hela sedelagens helgd, så är bestämningen ännu ganska
vacklande, emedan man dermed ej har afgjort hvad med hela
sedelagen bör förstås: det gifves en mängd af gradationer ifrån
verldsmenniskans lösa moral intill pietistens rigorism. Man
kan i allmänhet med detta subjektiva förnuft ej komma till
någon närmare bestämning, än till den, att cn moralisk
Religion fordras, utan att afgÖra, huru mycket eller huru litet af
moralisk stränghet denna innebär; ty en allmänt giltig
auktoritet saknas. Stadnar bildningen dervid, så har den ej gjort
några framsteg ifrån gamla tider: den står på samma punkt,
och således till den positiva Ghristendomen i samma
forhåL-lande som förr, lika stark eller — lika vanmäktig.
Men ii denna subjektiva och godtyckliga philosophi finner
ej Strauss tidens högsta bildning, det objektiva förnuft, som
med allmän nödvändighet gör sig gällande som den enskildes.
Att med lykta gå omkring på meningarnes torg och eftersöka
denna, vore en tillgjord Diogenisk satir, då den Tyska
philo-sophiska spekulationens jätte står tätt bredvid oss, och ropar
oss sin vishet i örat. Den moderna philosophien har ingen högre
utbildning än Hegels, hvilkens philosophi mera än någon
annan i sig upptagit den Christna Religionens och
Religionsvetenskapens dialektik, och låter tanken, för att finna sin sanning
och verklighet, genomgå samma rörelser, som äro det
Christ-liga lifvets och den spekulations, soin uppspirar ifrån den
Christliga trons rot. Men huru förhåller sig denna philosophi,
i sitt spekulativa innehåll, till den positiva Christendomen?
Erkänner den dennas sanning, och dess urkundero historiska
sanniug? Några af dess sakförare svara ja, andra nej, andra
hvarken ja eller nej. Förbistring har inträdt, bygnaden af
spekulationens Babelstorn har afstannat under deras ömsesidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
