Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [36] Strauss-litteraturen inom Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordkif, och många hafva tagit packningen p& och begifvit sig
ut vida verlden. Str&uss har satt sig ned på gräusen
emellan ”JungHegelianernes” tummelplats oeh de Engelska
Deisler-nas fordua hem, och förkunnar härifråu deu moderna tidens
bildning, i följande allmänna drag:
Gud är icke ett ifrån verlden afskildt väsende med evigt
sjelf-medveten vishet, helighet och kärlek, utan Han är det Absoluta,
Allmänna, som först blifver verkligt, genom verldsutvecklingen,
i den menskliga anden: verldsskapelsen är Guds eviga ut veck*
ling till sjolfmedvetande; — eller, om någon heldrc hör Straxjss’
egna ord: ”(Gott) ist die ewige Bewegung des sich stets znm
Subject machcndcn Allgemeinen, das erst im Subjccte zur
Ob-jectivität und wahrhaften Wirklichkeit kommt, und somit das
Siibjcct in seinem abstracten Fursichsein aufhebt. Weil Gott
an sich die ewige PersÖnlichkeit selbst ist, so hat er evrig das
Audere seiner, die Natur, aus sich hervorgehen lassen, um
ewig als selbstbewusster Geist in sich zuruckzukehreu.”
(Glau-benslehre 1, 525 f.). Af denna förutsättning följer, att Gud
är bunden genom menskliga medvetandets lagar, och att således
underverk och prophetior äro orimliga, att hela Gudomens
fullhet ej kan bo i en individ, att menskligheteii, kollektive,
är Cliristus m. m.
Häri skulle således ligga det egna, nya oeh fruktansvärda
i Straus^ianismen. Ty om dessa satser falla, så förlorar
kritiken af Evangelierna sin kraft, och faller til! stoft framför
den bygnad den ville undergräfva: eller blifver ett subjektivt
godtycke, för hvilket skäl och bevis ingenting gälla. Med en
särdeles skicklighet att meddela historiska öfversigter, och alt
begagna den historiska framställningens höjiighet till händelsers
och lärors skenbara Öfverensstämmelse med egna åsigter, med
tillräcklig dialektisk fyndighet har Strauss sökt visa den
moderna bildningens syftning, att för dessa ooh dermed
sammanhängande satser vinna allmänt erkännande. Detta allmänna
erkännande inom menskligheten måste antingen ske genom den
omedelbara känslans afgörande, derigenom att dessa sanningar
vid det första framträdandet anslå det menskliga sinnet med
sådan kraft och klarhet, att de endast behÖfva kännas för att
erkännas, eller ock byggas på god tro, eller slutligen
förutsätta hos alla den vetenskapliga bildning, som kan leda till
philosophisk öfvertygelse. Det sista torde dröja intill den
tidsålder, då barn, enligt J. G. Ficiites förutsägelse, skola
läsa hans Vetenskapslära, såsom de nu läsa Katecbesen. —
Det första förutsätter att menniskan af naturen är god, har
god vilja, ett sundt, oförvilleligt omdöme, och ej cn gång af
sina samhälliga Jförhållanden fördcrfvas. Men ännu den dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
